En ledsen tanke - ett uppvaknande!
Jag önskar alla barn var lika värdefulla och älskade som mina döttrar har turen att vara från så många! Jag fick en tankeställare. Att allt inte är lika självklart, att inte alla barn älskas lika mycket av alla släktingar och nära. I min enfald försökte jag nog i tanken att skapa en vision av att alla mormor, farbröder, mostrar osv älskar sina små guldklimpar lika mkt oavsett vem han/hon ÄR!
Skickar en tanke till min vän och säger: DU älskar dina barn - DET är det som räknas för deras trygghet!!! Och DU är en jättefin mamma, för du är DERAS mamma! KRAM
Nog borde jag väl lärt mig vid det här laget att inte alla människor värnar om kärlek till sina barn på samma sätt som tex min egen mamma? Man kan tycka det. Men jag vill väl leva på hoppet kanske? Att en dag ändrar sig allt, en dag KAN alla känna sig lika älskade som jag gjort under mitt liv! Det borde vara allas förbannade skyldighet att ta hand om sina barn och sin släkt, vuxna lr inte! Ett barn är alltid ett barn och INGENTING kan frånta en ansvaret över det! Jag har en jättefin släkt och jag tackar så ofta för det. Även om vi inte alltid hinner ses så ofta så finns dom där - villkorslöst och alltid! Det är en ge och ta situation och ger energi att orka, att vilja!
Tack!