Till dig, du vet vem du är;)
En gång i livet får man en chans att vända allt det som man ångrat. Sen är det upp till ens egen feghet om man vågar eller inte. Om man väljer den enkla utvägen att återigen fly eller om man väljer att ta sig fram med starka stora steg. Om man väljer sin egensinnighet eller om man lyssnar på hjärtat.
Vart man går i livet är faktiskt ett val man gör. Man kan inte skylla på andra omständigheter än sin egen existens och ens egna val. Man kan inte skylla på andra livet igenom för då kommer man ingenstans, då står man o gapar i bitterhet.
Men visst finns det dom som väljer att gå den bittra vägen o låter livet gå förbi med övertygelsen att det är någon annans fel att livet inte blev som man hade tänkt sig.
Jag har stått vid den kanten många gånger, jag har vägt mitt liv många gånger. Den gåvan som är mitt liv! Jag kan välja att gråta, välja att förbanna att allt går fel, förbanna att jag inte fått det exakt som jag ville. Men det var ju så här jag ville ju! Jag har gjort mina val! Jag älskar det jag har, men vägen hit har varit tuff. Tuffare än för många andra det vet jag. Men jag har fixat det.
Så DU som sitter där o tänker: KANSKE, OM,VÅGAR JAG? Hur vet du att du får fler chanser? Detta kanske är den sista?
Sen är det kanske försent?
Som en del som tror att man kan ta igen förlorad tid i all evighet! Visst kan man inte gå o tänka på det förgångna i all evighet, men nu är nu och det valet man gör nu är ens eget! Om man låter sin stolthet råda o ta över har man ingen annan än sig själv att skylla!
Jag saknar inte något, jag är lycklig. Men jag kan fortfarande drömma och det är det som gör mig så lycklig. Så länge jag drömmer, lever jag.
DU! Vi saknar dig faktiskt;)
