På påskdagen trampade familjen i väg på picknick (det är ngt vi älskar o ofta gör vår o sommar) Det är så mysigt att bara cykla i väg o hitta en mysig plats o fika på. Vi fikade och lekte. Barnen hittade en liten bäck att leka i, plockade kottar o utforskade naturen. Jag solade o Stefan gick på upptäcktsfärd med Vinga. Sen lekte hela familjen kurragömma o det tyckte verkligen ALLA var lika kul!
Operation: Opererades när jag var 3 veckor, dom misstänkte hjärtfel men så var det inte :) Piercing: Hål i öronen då jag var 5 år, minns det som i går. Sport: Balett, räknas det? Husdjur: Vår hund Zack (gul labrador) fanns när jag föddes. Mitt första EGNA var mitt marsvin Frida som jag fick när jag fyllde fem år. Semester: Måste varit en smålandstur när jag var bebis eftersom vi ofta åkte till min moster m familj när jag var liten. Konsert: ??? Oj, minns inte. Första RIKTIGA måste varit Metallica, 1998 lr nått? Just nu:
Äter du: Ingenting.. Dricker du: Ingenting.. Ska du: Snart fredagsstäda lite Lyssnar du på: Kissebäbisarna som piper sött Väntar du på: inget särskilt Tittar du på: Datorn och kissebäbisarna om vartannat Har du på dig: Grå leggings, grå hoodtröja o svarta undisar ;)
Din framtid:
Barn: Har tre underbara döttrar, tror det räcker alldeles UTMÄRKT :love: Giftermål: Kommer nog ske inom inte alltför lång framtid med min älskade Stefan Karriär: Ja, vem vet? Inte jag i allafall
Har du någonsin:
Kysst en främling: jajjemen Tappat bort glasögon eller linser: Nope Brutit ett ben: Nej tack o lov inte Rymt hemifrån: Ja, en gång när jag var sju år. Skitsur blev jag för att mamma inte letade efter mig, haha Röntgats: Ja, några ggr Krossat någons hjärta: Ja, tyvärr Nobbat någon: Ja. Gråtit när någon dött: O ja, verkligen :(
Tror du på:
Kärlek vid första ögonkastet: Ja, det gör jag verkligen. Gud: Ja Mirakel: Ja, livet är ett mirakel bara det! Aliens: Självklart, allt annat vore egoistiskt o trångsynt (dock namnet Aliens låter inte så tilltalande tycker jag) Magi: Nä, skicklighet är det snarare. Ett himmelrike: Ja, det ror jag absolut! Tomten: Inte JULtomten, men jag tror på alla sorts väsen så ja jag tror på tomten! Änglar: Jag VET Transformers: Hahaha, nä verkligen inte!
Blandat:
Är du kär i någon: Tokkär i MIN Stefan! Önskar att du bodde någon annanstans: NEJ, oftast inte Tycker andra att du är attraktiv: Beror på vilka andra vi snackar om. Dricker du: Helst iskallt kranvatten. Eller ett glas rött till god mat ;) Använder du droger: Nej, men feströker ibland :( Vilket schampo använder du: Olika, garnier? Vad är du rädd för: Många saker, särskilt att såra o såras. Sjukdomar o en massa annat Gillar du att tvätta: Ja, men inte att sortera efteråt.
I tisdags fick vi tre kattungar. Dom var högst oplanerade och krockade med tilltänkt kastrering av Smilla. Men som den rymling hon är blev det nu så här. Och nu finns dom och nu är dom älskade. Så jag betackar mig kommentarer om hur många hemlösa/oönskade katter det finns! Jag VET det, och jag lider med dem :( Hade gärna hjälpt allihopa om jag kunnat. Som sagt var dessa inte planerade, men för den skull inte oönskade. Skulle aldrig klara av att slå ihjäl en kattunge - kanske enl vissa vore bättre mot katten, men men nu är det som det är.
Hur som, så har vi tre små fina kattungar, varav antagligen minst en stannar hos oss :love: Som jag kan se är det en hane och två honor. Är dock aningen osäker på den ena om det är en hona eller hane, men det lär jag ju se snart. Tilltänkta namn är: Svea/Märta och Torsten/Folke vi får se. Beror ju på om man hittar någon bra ny ägare med, då får ju dom namnge sin katt såklart. Men jag gillar att ha namn för det blir så opersonligt med bara "katten" eller "kattungen".
Det är en svart(hane), en svart/gråguld randig (hona?) och en spräcklig som sin mamma (hona) Dom växer så det knakar (väger dom såklart varje dag) och är redan rätt accepterande när man klappar o gosar med dom. "Pusstränar" dom nu och det är ju klart inte det jobbigaste som finns, hehe.
Jag känner dock att jag/vi kommer vara superpetiga med kommande hem. VET jag inte med säkerhet att den får det bra, nä då får den hellre stanna här. Säljer inte till vem som helst! Som en del som bara "vill bli av med" sina kattungar. Fy :(
Thelma: "jag vill inte bli stor, jag vill vara liten" Jag: "Ja, men du blir ju stor sen, men det är länge till" Thelma: "Nä, jag tänker inte bli stor. Jag har inga skor o ha då!" Jag: "Men då får du köpa stora skor ju!" Thelma: "A men va ska jag ha för skor INNAN jag köper dom stora då?! Små eller? För jag tänker inte låna Mollys! Förresten tänker jag inte bli stor för då kan jag inte ha mina nya tofflor!"
Jaha, som många av er vet är jag en rätt grubblig person. Eller ja grubblig kanske är fel ord egentligen? Mer tänkare? Äh, jag vet inte. Kalla det vad ni vill. Hur som. Ibland funderar jag en hel del. Jag är sån som har svårt att släppa hur olika människor agerar. Jag kan liksom inte bara smälta och gå vidare alla gånger. Inte när någon såras ordentligt. O om denna "någon" dessutom är någon jag har kär - ja då fan gör det ONT!
Jag är inte mycket för att kasta skit på någon. Nä det ÄR inte min starka sida, även om det säkert kan verka så stundtals eftersom jag är en person med starka åsikter o skinn på näsan (som det så käckt heter) Nä, som sagt, jag VILL inte peka ut någon, jag VILL inte såra någon med flit. Men ibland rinner det över. Det kan ta tid, det kan ta tårar, det kan ta onödig energi. Men man måste få bli arg, beviken o framförallt ledsen anser jag.
Så nu KOMMER jag skriva personligt. Jag KOMMER blanda in någon i det jag tänker på.
Jag kan börja med att säga: Ni/du är saknade! Så in i helvetes SAKNADE! (Ha det i åtanke INNAN Ni dömer mig och mina ord)
Min svärmor är egentligen den gulligaste som finns. Egentligen. Men så rasade allt, jag vet inte varför och jag ställer mig frågan om och om igen... Fick ingen förklaring och ingen orsak... Har försökt nå dig - utan resultat. Egentligen borde jag bara skita i alltihop. Om det inte vore för EN sak: Thelma saknar sin farmor så jävla mycket! Hon pratar om henne, tror att hon ska komma på hennes födelsedagskalas (trodde även hon skulle komma på julafton) längtar efter henne o hennes man. Frågar varför hon inte har en farmor som kompisarna har. Så kanske läser du detta, jag vet inte. Kanske blir du arg, men jag vill ändå att du nånstans inom dig ska förstå. Att det finns en liten tjej som inte borde få känna sig ledsen o sviken...det är inte ok :( Du är trots allt hennes riktiga farmor...och du VET var vi finns...
Man ska ta hand om varandra, en dag är allt slut o då hjälper det inte att ångra sig. Man kan inte ta tillbaka år, månader, veckor. Dagarna går och varje dag är unik och fantastisk.
Åh i dag hade Thelma med sig en kompis hem från dagis! Så söta var dom när vi gick hem. Höll varandra i handen hela vägen o gick där o pratade på "nästan" 4-åringars vis. Spekulerade i vad som skulle hända om man trillade ner i ån. Så säger hennes kompis, Oscar: "Du Sandra om man trillar i där o du inte hjälper oss - då kommer det hajar o äter upp oss!" Jag fyller i att "nä det finns ju inga hajar i ån, men det kan vara farligt ändå om man trillar i" Varpå Thelma inflikar: "Fast det FINNS hajar där, det vet VI!" Ja, det är inte så mkt att argumentera med, för ni som träffat dessa underbara ungar vet att dom ger sig INTE, haha.
Så lycklig hon var lilla Thelma att hon fick ha med sig en kompis hem! Det är första gången som hon har det, så där spontant. (Dom frågade när jag kom för o hämta på dagis) O dom e så söta dom två. Sånna kompisar! Leker så fint, om än busigt så klart;) Jag sa det till Oscars mamma att han kan följa m varje dag, för så lugnt har jag aldrig haft det hemma på em som i dag, dom gick upp på Thelma (o Vingas) rum direkt, sen såg jag inte dom mer - bara hörde dom då o då. Sötungar :love:
Jag undrar bara vad fan tanten håller på med??? Nä, detta är helt absurt!
Det där är djurmisshandel i mina ögon, i allra högsta grad. Att kasta en stryplänk på hundens rumpa så den i panik flyr därifrån i kopplets fulla längd. Och sen inte sluta där, utan ta upp den o daska den igen i rumpan på hunden.
Det ska ska krävas MYCKET för att jag se på den kvinnan med respekt! I mina ögon o i min värld är det där helt sjukt! I mitt tycke ska man inte få kalla sig instruktör eller liknande om man inte kan träna en hund utan att behöva skrämma den till lydnad!
Det tråkiga med denna typ av hundträning är att hon lär hundägare att man måste vara arg och hård mot sin hund, istället för att vara glad och njuta av sina fina hund.
Tänk vad folk skulle rasa om någon gick ut i TV och sa att man skulle slänga leksaker på olydiga (osäkra) barn. I min mening är hundar precis lika försvarslösa och "beter sig illa" av ungefär samma anledningar som barn gör.
Nä denna kvinna får noll respekt av mig! Tacka fan att hon hade blivit biten av en hund nu nyligen! JAG skulle vilja bita henne ju! *ARG!*
Vår dag har varit helt underbart härlig :D Började med en skön sovmorgon! Jätteskönt.
Sen har vi mest hållt till ute. Solen har gassat och barnen har sprungit runt o lekt o varit (mestadels ;) ) glada. Vi har mest tagit det lugnt, solat o myst. Stefan o Thelma tvättade bilen, så dom var lite "nyttiga" med, hihi.
Och självklart hade ju "påskharen" kommit o gömt påskägg till barnen i trädgården med. Så glada dom blev, dom letade o var så spända på att hitta just SITT ägg, hehe
O så har jag ju världens gulligaste älskling med! När jag skulle gå o vattna det som ska bli lite sallad, så fick jag en så gullig överraskning! Där låg ett påskägg med en parfym (Salvador Dali) och två sånna fina marsipangodisar (marsipanbröd heter de) Blev så himla GLAD! Hade inte alls förväntat mig det eller anat ngt. Älskade Stefan :love:
O nu i kväll har vi grillat o haft det mysigt. Ja, i dag har varit en sån där dag när man säger "Detta är livet!" o "livet är bra härligt!" minst femton ggr!
Jo så ÄR det verkligen! Snubblade över denna o blev så jäkla festasugen. Satt här o skrålade för mig själv. Fast å andra sidan så kom Molly ner o sjöng med hon oxå. "Han e så jäkla snygg mamma!" Yes, min dotter har fått mammas smak, hehe! Långhåriga män is da shit :love:
I morgon kommer pappa och Eliasabeth på lite påsklunch. Ska bli jättemysigt! I övrigt är påsken än så länge oplanerad. Kanske träffa några o grilla lr så, men vi får se :)
Var med om en skum grej i går! Vi var o storhandlade (jag o Stefan) på Willy´s. Så när vi är nästan klara, skulle bara ha blöjor till Vinga med, så kom det ett par med en liten bebis. Ursöt sak som kanske var några veckor gammal högst. Yttepytte liten med sånt där riktigt bebisskrik. Stefan log mot bebisen o sa till mig: Titta så söt o liten! O jag bara kände hur halsen stockade sig o tårarna kom. Jag kunde inte prata utan fick bara fram ett mmm... Hela ögonen tårfylldes o jag fick en klump i magen :o Fattar nada! Jag e bebis/barnfärdig! Känner mig så nöjd o stolt över mina fina flickor ju. Men jag hade kunnat sätta mig där på plats o illtjuta! Helt skumt! Vad hände lixom???
Nu har jag passerat ännu ett delmål. (Eller ja, jag gjorde det förra veckan) Jag har nämligen gått ner 30 kg! Inkl viktnedgången innan op då. För att vara exakt har jag gått ner 31,8 kg. O det känns hur härligt som helst. Jag MÅR verkligen bra. Jag är precis samma människa som innan och samtidigt en helt annan. Jag ORKAR mer, jag är gladare och piggare. Livet känns helt enkelt lite roligare nu. Det som känns härligast är att jag kan njuta av tiden med mina barn på ett helt annat sätt. Min övervikt innan op var så pass stor att jag begränsades i mkt. Jag kunde inte leka med barnen som jag ville. Nu flänger jag runt o spelar fotboll, hoppar studsmatta o leker i sandlådan med dom på ett helt annat sätt. Innan var det ett helvete rent ut sagt att bara komma upp från sittande ställning. Nu kan jag sitta på huk!!! Det känns som jag fått en frihet som jag inte haft på flera år. O det märks på barnen med, dom är oxå gladare. (Gladare mamma, gladare barn???) Jag drar mig inte för o göra saker längre, skäms inte över mig själv. Visst jag har en bit kvar till mitt mål, men jag är 30 kg mindre än för bara några månader sedan. 30 kg som aldrig ska komma tillbaka :D
Jag gjorde inte den här operationen för att bli smal o snygg som en del verkar tro. Jag gjorde den för att jag vill vara delaktig i mina barns liv. Jag vill leva livet fullt ut utan att begränsas av min vikt. Jag vill leva den dagen mina barn tar studenten, den dag dom kanske gifter sig, o får barn. Jag vill finnas där när livet är jobbigt för dem även som vuxna. O jag vill vara en förebild för dem. DÄRFÖR valde jag denna operationen. O inte en enda sekund ångrar jag mig!!! Efter mina barn är detta det bästa jag gjort någonsin! Jag är så lycklig att jag fått en andra chans (för så känns det, jag har fått en andra chans att må bra) Jag njuter av livet, jag älskar livet o jag är så tacksam för den här chansen. Och INGEN kan få mig att ändra inställning till att vi "tjockisar" får göra den här op. Det är en underbar chans som kan ge så mkt mer än allt det yttre man ser. Jag mår bra innuti - och DET är mer värt än utsidan!
Hade jag nu hittat min kamera så hade jag kunnat ge er lite egobilder av mig själv, lite före o efter sas. Men men, jag hoppas jag hittar den snart ;)
Många verkar reta sig på "Raymond och Maria" Löjliga låten "ingen vill veta var du köpt din tröja", säger folk. Men jag undrar hur många som verkligen LYSSNAT på texten??? Vilken tragik dom lyckas förmedla i sina texter, tragik o sanning! Jag älskar deras texter!
Våren har hittat hit, även till mörka småland (som för övrigt inte ÄR så mörkt ;) ) Har slarvat bort min kamera (SMART!) så blogglusten faller inte in lika naturligt. Blir ju lite tråkigt utan kort kan jag tycka. Men men, jag hoppas jag hittar den SNART! Vårstädningen i trädgården pågår i stort sett hela tiden. Röjja o fixa, städa o dona helt enkelt. I helgen som varit har vi varit ute mest hela tiden. Solen har gassat och fåglarna kvittrar, man kan ju inte bli annat än lycklig :D I fredags var vi hos Johanna o Jörgen o grillade lite, var lika mysigt som alltid. På lördagen hade dom barnloppis här i Åseda så vi kikade lite där. Jag fick tag i massor m "dagiskläder" till Thelma och Vinga. Alla plagg 10:-/styck så det var ju skitbilligt! 22 plagg för 220:- och det var fina kläder. Supernöjd! (Hade jag nu haft min kamera hade jag ju kunnat visa lite fina bilder på kläderna *sur* ) Thelma fick en egen peng o shoppade sig en helikopter och en kombinerad brand/polisstation. Sötisen! Hon hamnade även i tidningen med sina fynd :love:
Nähä, nu ska jag plocka lite här, o så hoppas jag att jag hittar min kamera SNART! Så kanske blogglusten återkommer. Ha det gott i vårsolen!
Så loggar man in...kollar vad som händer i substitutvärlden... Inser... Inser igen... Förfasas... Vi är tragiska...vi är ynkliga...vi är sorgsna. Vi lever i en fantasivärld. Om något i vår fantasivärld går emot oss - då gnäller vi! Så här hade jag inte planerat min fantasivärld. Det var inte detta jag beställde! Vaddå livet? Nä, nä jag vill ha allt serverat! Allt ska vara precis som JAG vill. Synd tänker jag då... Där sitter familjer som förlorat allt, ett barn som mist sin mamma, en pappa som kämpar mot cancer, en vän som vet att hennes tid kommit alldeles för tidigt. En flicka som förlorat en rättsproecess mot sin våldtäktsman för att hon inte sa nej tillräckligt högt, en son som hamnar i fosterhem för att hans mamma var deprimerad o hans pappa slog honom. En hund som får stryk för att den råkar stå i vägen, en bebis som ligger ensam o skriker av hunger medans mamma är full och blöjan är blöt av urin. Så förlåt då att jag skiter i dina skitproblem! Förlåt att jag tycker dina löjliga statusrader är skrattretande. Förlåt att jag inte kan lida med dig som tappat din mobil, förlåt att jag ler när jag ser att du som fötts med silversked i käft har ett lika mänskligt liv som alla andra. När ska vi fatta hur skört vårt liv är? Vad är viktigt egentligen? VEM är viktig egentligen? Det vet du inte förrens den personen inte längre finns. O då lovar du dyrt o heligt att aldrig mera klaga, att alltid visa folk du älskar ATT du älskar dom. Du håller det, tills nån skitsak svänger din värld. Då glömmer du, då blir du lika ytlig som vem som helst. Jag är inte bättre, jag är bara trött... Trött på allt jävla gnäll på skitsaker. Förlåt för det. En dag tar allt slut...en dag finns inte du och jag längre...en dag är dessa ord dåtid...en dag blir livet mer verkligt, då dör du...
3-barnsmamma bosatt i mörka småland. Älskar livet i dess enkelhet, men har många tankar och funderingar! Skiter i om jag trampar någon på tårna - då får dom blåsa på det onda o traska vidare! I december 2010 gjorde jag en gastric by pass operation och därmed började min livs resa - och nu är jag 68 kg lättare :D Om det och en hel massa funderingar o livet i allmänhet klottrar jag här på bloggen. Jag står på mig, sticker ut och tycker och tänker en hel massa... Välkommen!
