Tre prinsessor och vi andra...

I måndags var vi på Älgsafari. Det var faktiskt supermysigt:D
NIO älgar såg vi o två kunde vi klappa med. Ungarna tyckte det var jättekul, tom Mollan ;)
Konstigt, vi har åkt förbi den där älgparken så många ggr, men aldrig varit där. Men det är väl lite så att man "glömmer" sånt som är för nära sas. Detta låg i Kosta o det är inte så långt från oss.
Hur som, mysigt som attans. Det fanns även lite olika fåglar, grisar, getter, kaniner o marsvinsom man kunde kika på. En riktigt mysig dag för en billig peng. (50:-/person o barn under 5 år var gratis. Så vi kom undan m 150:- vilket jag tycker var helt överkomligt;) )




När vi gått i parken fanns det en mysig lekplats där vi stannade en stund med såklart :)

Din mamma älskar dig till månen och tillbaka!
Folk får säga vad dom vill, du är unik, du är fantastisk och du är en ängel som sänts till mig!
Mamma älskar dig älskade hjärtat, tack för du kom till mig! <3

Ibland är det så mysigt att bara vara med ETT av barnen, alldeles egen tid när man kan lyssna till 100% och mysa av varandras tid o sällskap. Ibland blir det lite dåligt med det, men man försöker ta sig tid ändå. Både jag och barnen behöver det. Man behöver få bara vara tillsammans.
En sån stund kan betyda så mkt!
Härom dagen passade Thelma och jag på att ha lite egentid med en promenad/cykeltur. Hur mysigt som helst, och hon var sååå LYCKLIG :D

Det blev en tur i skogen i förmiddags. Jättemysigt o Scooby orkade knata med han med. (Ja, självklart var Malte oxå med, men han är ju lite äldre så ;) )
Både jag, barnen, Stefan och hundarna njöt av den underbara småländska skogen - skulle inte stå ut utan "min" älskade skog. Men så är det väl med det man är van sas. Jag är ju uppväxt med underbara insjöar och mörk mystisk skog o därför är det nått som gör mig lugn och trygg.

Här kan man öva alla sina sinnen och balansen :)


Thelma har många frågor och funderingar om allt spännande hon hittar :)


Väl hemma var det en mycket trött Scooby som tog igen sig

Har ingen riktig blogglust för tillfället...om nu någon INTE skulle förstått det ;)
Hur som så ber jag om ursäkt för detta o hoppas att jag hittar tillbaka till min blogg snart. saknar den lite, men samtidigt är det så att ibland måste man bara vara här och nu och fokusera på det som känns viktigt i livet. Och just nu är inte bloggen en av det.
Men snart är jag tillbaka...
Kram

I dag omkom en av mina gamla klasskompisar i en fallskärmsolycka. (Kan läsa om det HÄR)

Känns så fruktansvärt meningslöst o orättvist. 32 år, livet har ju precis börjat? Så schyst snäll kille...
Fick höra det på jobbet av en kollega i dag, kändes ofattbart ogreppbart...man ser sig ju själv som odödlig bara för att man är ung...men nä livet är värdefullt o kan ta slut på ett ögonblick...
Alla tankar o all styrka till hans nära o kära, kan inte ens försöka föreställa mig hur dom känner det - fy fan att behöva uppleva ngt sådant :(

Som en del av Er vet har vår helg varit allt annat än lugn.
I lördags blev Scooby ormbiten. Eller ja, vi såg inte att han blev det men allt pekar på det så veterinären var säker på att så var fallet.
Han blev biten här hemma i trädgården :( Det måste ha varit så. För vi skyndade o hade bråttom för vi skulle i väg. Vi skulle till pappa o Elisabeth vid kl två på lördagen. O iom att hundarna inte kunde följa med hade vi fixat hundvakt till dom. Men dom skulle vara på olika ställen. Malte hos mamma o Scooby hos min kusin m familj.
Hur som så fick dom skynda ut innan vi åkte o bara "kissa av sig".
Sen åkte vi. Lämnade Malte o sen Scooby. Märkte inget särskilt på Scoob, men i efterhand har man tänkt på att han nog var aningens väl trött.
Efter vi varit några timmar hos pappa o E ringde Benny o sa att Scooby har en svullnad under "hakan". Trodde väl inte d var så farligt, men vi åkte i allafall hem en stund efter.
Väl där såg jag direkt att ngt var riktigt fel m honom. Han reagerade knappt när vi kom, viftade lite på svansen - that´s it!
Efter en liten snabb koll på honom bestämde jag att detta måste kollas av veterinär. Så vi åkte hem till mamma, ringde jouren som ville att vi skyndade oss in. Barnen fick bli hos mamma <3

På väg till Läckeby djursjukhus var jag övertygad om att han skulle dö i min famn. Ögonen rullade i huvudet på honom, han andades stötigt o hjärtat slog jättefort. Stefan körde inte helt lagligt det erkänner jag, men vår bebis fick inte dö!!!
Väl där kom vi in i ett undersökningsrum och efter bara några minuter där sprang dom ut m Scooby.
Som jag tjöt! :(
Jag frågade vet hur illa det var (o nånstans i sitt sinne vill man ju att dom ska säga: Detta fixar sig, det är inte så farligt! Men så blev det inte) Veterinären svarade att det var mkt allvarligt iom att han är så liten o organen inte riktigt färdiga sas. Dom skulle göra allt dom kan. O jag tjöt, tjöt o tjöt...
Resan hem var väldigt lugn, o väldigt tyst...

På lördagfm ringde vet o sa att Scooby blivit mkt piggare. Men att dom ville behålla honom ytterligare en natt o att dom fortfarande inte kunde ge garantier för att han klarar sig :(
Så i helgen har det inte blivit mkt sömn...

Men så i går ringde vet igen. Scooby kommer klara sig! O får åka hem!!! Så i går kväll åkte Stefan o hämtade honom. Benny följde med så han kunde ha honom i famnen - tack snälla!
När jag kom hem på kvällen fullkomligt slängde sig Scoob över mig <3 Han "pussade" mig o överöste mig av den kravlösa kärlek en hund har. Älskade fina lilla gubben!
Men än är inte faran helt över. Nu måste han vara i stillhet - TOTAL stillhet i MINST 2 veckor, troligen mer. För giftet kan fortfarande angripa organen :( Framförallt njurarna då. Så om 2 veckor ska det tas njurprov på honom som vi hoppas visar ett bra resultat.
Men att hålla en valp stilla är inte helt lätt. Han ska helst inte vara själv heller eftersom förändringar kan komma plötsligt...
Så här blir oroliga veckor och vi ber för att Scoobys kropp är stark!