Vilken pärs!
Som en del av Er vet har vår helg varit allt annat än lugn.
I lördags blev Scooby ormbiten. Eller ja, vi såg inte att han blev det men allt pekar på det så veterinären var säker på att så var fallet.
Han blev biten här hemma i trädgården :( Det måste ha varit så. För vi skyndade o hade bråttom för vi skulle i väg. Vi skulle till pappa o Elisabeth vid kl två på lördagen. O iom att hundarna inte kunde följa med hade vi fixat hundvakt till dom. Men dom skulle vara på olika ställen. Malte hos mamma o Scooby hos min kusin m familj.
Hur som så fick dom skynda ut innan vi åkte o bara "kissa av sig".
Sen åkte vi. Lämnade Malte o sen Scooby. Märkte inget särskilt på Scoob, men i efterhand har man tänkt på att han nog var aningens väl trött.
Efter vi varit några timmar hos pappa o E ringde Benny o sa att Scooby har en svullnad under "hakan". Trodde väl inte d var så farligt, men vi åkte i allafall hem en stund efter.
Väl där såg jag direkt att ngt var riktigt fel m honom. Han reagerade knappt när vi kom, viftade lite på svansen - that´s it!
Efter en liten snabb koll på honom bestämde jag att detta måste kollas av veterinär. Så vi åkte hem till mamma, ringde jouren som ville att vi skyndade oss in. Barnen fick bli hos mamma <3
På väg till Läckeby djursjukhus var jag övertygad om att han skulle dö i min famn. Ögonen rullade i huvudet på honom, han andades stötigt o hjärtat slog jättefort. Stefan körde inte helt lagligt det erkänner jag, men vår bebis fick inte dö!!!
Väl där kom vi in i ett undersökningsrum och efter bara några minuter där sprang dom ut m Scooby.
Som jag tjöt! :(
Jag frågade vet hur illa det var (o nånstans i sitt sinne vill man ju att dom ska säga: Detta fixar sig, det är inte så farligt! Men så blev det inte) Veterinären svarade att det var mkt allvarligt iom att han är så liten o organen inte riktigt färdiga sas. Dom skulle göra allt dom kan. O jag tjöt, tjöt o tjöt...
Resan hem var väldigt lugn, o väldigt tyst...
På lördagfm ringde vet o sa att Scooby blivit mkt piggare. Men att dom ville behålla honom ytterligare en natt o att dom fortfarande inte kunde ge garantier för att han klarar sig :(
Så i helgen har det inte blivit mkt sömn...
Men så i går ringde vet igen. Scooby kommer klara sig! O får åka hem!!! Så i går kväll åkte Stefan o hämtade honom. Benny följde med så han kunde ha honom i famnen - tack snälla!
När jag kom hem på kvällen fullkomligt slängde sig Scoob över mig <3 Han "pussade" mig o överöste mig av den kravlösa kärlek en hund har. Älskade fina lilla gubben!
Men än är inte faran helt över. Nu måste han vara i stillhet - TOTAL stillhet i MINST 2 veckor, troligen mer. För giftet kan fortfarande angripa organen :( Framförallt njurarna då. Så om 2 veckor ska det tas njurprov på honom som vi hoppas visar ett bra resultat.
Men att hålla en valp stilla är inte helt lätt. Han ska helst inte vara själv heller eftersom förändringar kan komma plötsligt...
Så här blir oroliga veckor och vi ber för att Scoobys kropp är stark!
I lördags blev Scooby ormbiten. Eller ja, vi såg inte att han blev det men allt pekar på det så veterinären var säker på att så var fallet.
Han blev biten här hemma i trädgården :( Det måste ha varit så. För vi skyndade o hade bråttom för vi skulle i väg. Vi skulle till pappa o Elisabeth vid kl två på lördagen. O iom att hundarna inte kunde följa med hade vi fixat hundvakt till dom. Men dom skulle vara på olika ställen. Malte hos mamma o Scooby hos min kusin m familj.
Hur som så fick dom skynda ut innan vi åkte o bara "kissa av sig".
Sen åkte vi. Lämnade Malte o sen Scooby. Märkte inget särskilt på Scoob, men i efterhand har man tänkt på att han nog var aningens väl trött.
Efter vi varit några timmar hos pappa o E ringde Benny o sa att Scooby har en svullnad under "hakan". Trodde väl inte d var så farligt, men vi åkte i allafall hem en stund efter.
Väl där såg jag direkt att ngt var riktigt fel m honom. Han reagerade knappt när vi kom, viftade lite på svansen - that´s it!
Efter en liten snabb koll på honom bestämde jag att detta måste kollas av veterinär. Så vi åkte hem till mamma, ringde jouren som ville att vi skyndade oss in. Barnen fick bli hos mamma <3
På väg till Läckeby djursjukhus var jag övertygad om att han skulle dö i min famn. Ögonen rullade i huvudet på honom, han andades stötigt o hjärtat slog jättefort. Stefan körde inte helt lagligt det erkänner jag, men vår bebis fick inte dö!!!
Väl där kom vi in i ett undersökningsrum och efter bara några minuter där sprang dom ut m Scooby.
Som jag tjöt! :(
Jag frågade vet hur illa det var (o nånstans i sitt sinne vill man ju att dom ska säga: Detta fixar sig, det är inte så farligt! Men så blev det inte) Veterinären svarade att det var mkt allvarligt iom att han är så liten o organen inte riktigt färdiga sas. Dom skulle göra allt dom kan. O jag tjöt, tjöt o tjöt...
Resan hem var väldigt lugn, o väldigt tyst...
På lördagfm ringde vet o sa att Scooby blivit mkt piggare. Men att dom ville behålla honom ytterligare en natt o att dom fortfarande inte kunde ge garantier för att han klarar sig :(
Så i helgen har det inte blivit mkt sömn...
Men så i går ringde vet igen. Scooby kommer klara sig! O får åka hem!!! Så i går kväll åkte Stefan o hämtade honom. Benny följde med så han kunde ha honom i famnen - tack snälla!
När jag kom hem på kvällen fullkomligt slängde sig Scoob över mig <3 Han "pussade" mig o överöste mig av den kravlösa kärlek en hund har. Älskade fina lilla gubben!
Men än är inte faran helt över. Nu måste han vara i stillhet - TOTAL stillhet i MINST 2 veckor, troligen mer. För giftet kan fortfarande angripa organen :( Framförallt njurarna då. Så om 2 veckor ska det tas njurprov på honom som vi hoppas visar ett bra resultat.
Men att hålla en valp stilla är inte helt lätt. Han ska helst inte vara själv heller eftersom förändringar kan komma plötsligt...
Så här blir oroliga veckor och vi ber för att Scoobys kropp är stark!
