På lördagen, den 28:e, kom familjen på kalas för o fira lilla Thelma. Hon blev fullkomligt överöst av kärlek o presenter lilla tussan. Dom som kom var: mormor, morfar och Elisabeth, Rickard o Catta, Edvin, Elias, Claes, Cenny o Christian o så gammelfarfar Claes med. Vi bjöd på hemmagjord potatissallad o kassler. O sen blev det kaffe o tårta. Det var jättetrevligt o alla var så glada o pigga. Härligt!
Oj va paket hon fick!
Paketöppnandet är i full gång
Det hela övervakas av fina storasyster ;)
Efter maten serverades "piratskeppstårtan" Lite svårt att se här, men den var finare i verkligheten ;)
Blev även en "piratvariant" i maräng till våra gäster som är glutenintoleranta. På tårtan ligger piratpengar i lakrits, en lakritskanon o så sticker det ut små svärd här o där, hehe.
TACK alla ni fina som kom o gjorde Thelmas födelsedagskalas så mysigt o roligt för henne - ÄLSKAR ER ALLA!!! <3
Ja, som ni vet fyllde lilla Thelma 4 år i fredags. Så när pappa kommit hem fortsatte firandet :) Det blev paketöppning o sen överraskade vi henne (och syrrorna med då) med att åka till Leos lekland i Växjö! (Det är ett stort inomhuslekland) Helt underbart mysigt o roligt hade vi! (Och JAG kunde åka allt o klättra runt med barnen! Kändes helt fantastiskt härligt)
Paketöppning är roligt! Äntligen fick hon sin älskade grill - SOM hon har längtat o önskat sig ;)
Storasyster gav henne bla "pompom" Det är kul!
Full fart på Leos lekland! Storasyster vågar sig på den stora uppblåsbara
Bollhavet är roligt för nästan hela familjen... fast Vinga tyckte det var läskigt så hon ville ut igen!
Hela tjejligan på väg:) (Sen fick mamma åka typ 20 ggr med Vinga, hehe)
Bilderna säger väl en del, men om ni inte förtsått det så hade vi en av dom bästa dagarna någonsin! Detta är rikedom o kärlek! :love:
Jag brukar försöka att hålla mig ifrån att bli för privat, men den här gången blottar jag mig. Jag chansar, jag vågar. Det är med aningens rädsla jag kommer publicera det här inlägget. O rädslan kommer av att jag återigen fått bevis på hur ELAKA människor det finns där ute! En älskad vän till mig blev "påhoppad" i sin blogg o fick en så elak kommentar. En kommentar som var genomsudlad av bitterhet, och sorglig människosyn. DET får mig att stanna upp, att gråta i hjärtat och vilja ge upp mänskligheten fullständigt. Det får mig att tänka: ÄR vi människor bara egoister som lever på andras tårar? Men så läser jag då min väns blogg o inser att det finns hopp kvar, att det finns kärlek kvar! Sånna som HON får i allafall MIG att våga tro på mänskligheten igen! Du är min hjältinna gumman för du VÅGAR vara lycklig! Du vågar älska människor!
Men nu var det ju egentligen ngt annat detta inlägget skulle handla om... Min dotter fyllde år i helgen som var. 4 år. Att fylla 4 år är stort, det är spännande o underbart :) Men, något satte en liten törn i min fina dotters hjärta. Något snuddade hennes tankar, något som inte borde få förstöra ens en sekund för en så liten flicka. Hon mindes o tänkte. Sen var hon lycklig över sin födelsedag igen. Men de där sekunderna då hennes ögon utstrålade längtan, sorg o en aning hopp...dom sekunderna gör ont i mammahjärtat. O det är DU - hennes EGEN FARMORS fel! Du är den mest dumstolta människa jag stött på! En ELAK människa, en människa som jag gärna hade önskat skulle få känna på den sorg du självvalt ger ditt lilla barnbarn! Hur lågt kan man sjunka? Thelma gick hoppfullt till brevlådan med orden: I dag har nog farmor skickat ett kort till mig i allafall! Varpå jag svarade att det får vi hoppas gumman! Hennes glädje när det låg tre kort i brevlådan var total, men hon blev besviken när inget var från farmor... De var från min mamma, och från två av mina mostrar! Mina mostrar kan alltså ge min dotter ett födelsedagskort, kan ge henne den glädjen. Men inte ens ett kort kan DU skicka på hennes födelsedag? Hur fan funkar du??? Hur KAN du? Du är en elak människa när du väljer dig själv framför ditt barnbarn, som tyvärr älskar dig fortfarande :( Jag hoppas hon glömmer dig snart, för hennes egen skull. För minnet av dig gör henne ledsen och hon får lära sig alldeles för tidigt att människor sviker och är egoister :( Jag har försökt nå fram till DIG, har försökt hitta en lösning på ett problem som du inte ens kan förklara. Inte ens DET kan du göra!? Jag har skickat brev till dig, hårda ord visst, men ändå en hand som sträcktes ut för att nå en reaktion. Här om veckan skickade jag ett sms till dig för att på ngt sätt försöka få dig att förstå att du sårar de du ska beskydda. Men nä...du är och förblir en biologisk mamma som inte har en jävla aning om hur det är att VARA mamma! Du är en ynklig del av mänskligheten som gör att man skäms... Jag har verkligen tyckt om dig, HAR verkligen saknat dig - men NU ger jag upp dig! Nu är du död för oss - på rikigt! Jag kommer ge mina barn den sanningen dom klarar av o förklara för dem att deras farmor inte finns för att hon inte VILL. Att vi försökte, men att hon inte ville. Att hon fick chanser som hon inte tog...jag kommer ge dom sanningen, men utan att såra dom. Du vet det är skillnaden mellan dig och mig - jag ÄLSKAR mina barn o jag ÄR en mamma! Må du få ditt straff när den dagen kommer. Tack vare min tro är jag övertygad om att vi alla möter vår egen själ o den speglar oss en dag när vi lämnar detta liv...kan du stå rak i ryggen då? Jag kan!
I dag fyller vår lilla Thelma 4 år! Grattis gumman - VI ÄLSKAR DIG TILL MÅNEN O TILLBAKA!!! Älskade älskade unge :love: Självklart sjöng vi för henne på morgonen o så fick hon frukost på sängen
En väldigt yrvaken men åhhh så lycklig liten tjej fick några små paket på morgonen (ska fira henne mer sen när pappa kommer hem;) ) Systrarna var oxå med o sjöng såklart ;)
Av Molly fick hon en jättefin/rolig bok o klistermärken
Av mamma, pappa o Vinga fick hon "sykort" med Bamse på. (Sånna kartongark med små hål i som man syr i med en plastnål)
O i em har vi en liten överraskning till Thelma... LIlla gumman! GRATTIS!
I dag blev vi hemma igen. Barnens ögon har inte riktigt gett sig, så dom fick stanna hemma så dom blir friska till helgen. Iom stundande kalas o så ;)
Så i dag har Thelma o jag letat tårtor. Pirattårta eller ailientårta vill hon ha. Hittade en piratbåtstårta som jag tänkte ge mig på ... vi får väl se hur det blir, hihi. O så får jag väl se om jag kan få till nån ailienliknande tårta med. Min lilla skrutta! Tänk att hon redan blir 4 år!
För 4 år sedan i dag var det lördag, solen sken o Stefan o jag gick på promenad vid havet. Jag var sjukt trött på min tunga mage o trodde nog jag skulle vara gravid i en hel evighet. Men så friade Stefan o det fick tydligen fart på bebben, så ut kom Thelma :love: (Ja, ja vi har inte gift oss än, men det är av olika skäl) Thelma kom på morsdag som världens bästa present!!!
Thelma har alltid varit en väldigt envis och egen liten tjej. Hon har kört sitt race sen hon föddes o hon är så fantastisk. Men så slår det mig... Jag är väl en bra mamma va? Jag menar jag anser att mina döttrar får vara superhjältar, bekämpa krig med aliens, leka pirater eller vad det nu kan vara. Är det fel av mig? Jag menar tänk om jag rustar dom fel för framtiden? Tänk om mitt "fria" sätt att tänka får konsekvenser för mina barn? Tänk om det jag i dag tycker är sunt och helt naturligt gör att dom blir utanför, udda o konstiga för andra? Hade jag haft en pojke hade jag resonerat likadant. Hade han velat ha klänning till dagis - varför inte lixom? Nu HAR jag ju ingen pojke så det behöver jag inte fundera på dock... Men mina tjejer då? Är jag rättvis som anser att dom får lära sig att vara sig själva, eller ska man egentligen föra in dom i ett lite enklare fack? Så dom bara passar in? Dom kanske måste kämpa mer för att stämma in, men jag tror ändå dom tjänar mer på det...ELLER? Mina tjejer får vara precis hur "flickiga" eller hur "pojkiga" dom vill... Är det rätt eller fel? Hur tänker / känner ni?
Lilla skitunge :) Thelma ville ha ett kex o jag sa till henne att ja, det kan du få men du får vänta lite bara. Varpå hon säger (med sur uppsyn o "spända muskler" haha) : Ge mig ett kex annars får du se på en som är stark!
Haaaallå! Attityd! Jäkla skitunge. Så nu får hon gott ta o coola ner sig o vänta lite, rackarunge.
Hihi, fast lite sött var det ändå tycker jag. Lilla tuffingen, hehe
Detta är sanning och mod i ett! Detta gör mig ledsen, rädd och berörd...När ska vi vakna? När ska VI vuxna ta ansvar! Hur lång tid har våra barn kvar? Vad gör vi med vår jord?
Jag undrar hur mycket syskon kan bråka egentligen? Jag måste ha förträngt detta... Fast helt ärligt minns jag att jag "nog" var en rätt så jobbig lillasyster som pockade på uppmärksamhet typ jämt ;) Men mina syskon är ju 7 resp 9 år äldre än mig så jag blev en aning bortskämd skulle jag vilja påstå. Jag var en sån där pinsam lillasyster som gärna fulade mig inför syskonens kompisar, haha. Men jag har alltid känt mig älskad av mina syskon. O DET tror jag är bland det finaste man kan ge sina barn ändå...
Mina döttrar älskar varandra till månen o tillbaka o INGEN får såra dom. Det är så sant det där att man själv kan bli tokarg o irriterad på sina syskon med gud nåde den som pratar illa om dom eller sårar dom!!! Då jäklar!
Mina småknoddar har just slagit rekord i mest osams på kortast tid! Gaaahhh! Dom är ilskna, uttråkade o irriterade. O vad passar då bättre än att ta ut detta på varandra? Ett tjuvnyp här en puttning där o så lite skvaller o skrik på det. Jisses, man blir som värsta förhandlaren här! Man medlar, pratar, ignorerar, tröstar, kramar, hittar på pyssel o roliga lekar (som är roliga i ungefär 2 minuter) men nä, nu ger jag upp!!! Dom får ta sina konfliker o lösa dom, dom får bli osams o vänner - dom får helt enkelt lära sig att hantera varandra. Dom är varandras gåva och jag VET att dom älskar varandra. Jag har därför fullt förtroende för att även så små barn som dom kan klara av att lösa de mest triviala saker. Jag har aldrig trott på att vi vuxna ska styra o medla hela tiden. Tror man i slutänden lär sig snabbare o bättre genom att få lösa sina egna konflikter i den mån det går. Dock har jag tre döttrar med oerhört starka viljor och starka åsikter. PRECIS så som jag uppfostrat dom! Man ska stå på sig, man ska våga tänka annorlunda än andra o man ska vara sig själv! Och detta gäller ju inte minst gentemot sina syskon. Bara för att man är syskon är man ju inte automatiskt likasinnade! Mina barn är ett förträffligt exempel på detta.
Ta Thelma som exempel. En liten tjej på snart 4 år. Det bästa hon vet är pirater, spindelmannen och tuffa lekar. Hon är vad andra kallar det "oflickig" eller "pojkflicka" O vad jag kallar det är hon THELMA! Helt enkelt bara vår egen alldeles egna THELMA! En stark individ som står rak i ryggen o är den hon vill vara! För att hon FÅR! Så tar vi Vinga då. En "flickflicka" skulle man kunna kalla henne. Dockor, laga mat och köra dockvagn är några av favoritlekarna. En liten tjej som inte alls är med på storasysters tuffa lekar utan hellre sitter o pussar på sina dockor. O hennes tårar kommer lätt när något går emot henne. O så Molly då. En "nästan tonåring" som söker sig själv med allt vad det innebär. Hormoner som flänger runt i kroppen när man ena sidan är liten o andra sidan vill vara stor. Alla tankar o funderingar som kommer med detta. Men i grund o botten är hon en väldigt liten fin flicka som bara vill bli älskad för den hon är/tror sig vara.
O dom får vara dessa små individer. För att ta ett rätt bra exempel kan jag berätta en diskussion som Thelma o jag hade i går där man återigen häpnas över hur kloka barn är o hur dumma vi vuxna kan vara. Thelma var arg i går, arg så tårarna sprutade! Över en liten struntsak tyckte jag så jag sa till henne att nu får du lugna dig! Varpå hon svarar: Ja, men man FÅR vara arg! Jag: Jo, men inte för trams o småsaker! T: Men tror du jag hade varit så arg om JAG tyckte att det var strunt då?! Ja, hon har så rätt...
Det är det som är så härligt med syskon/familj. Vi delar vårt liv, vårt hem o vår vardag men vi är ändå fem helt olika personer :love:
Thelma o Vinga fick sin frukost framför tvn i dag. För det är Pippi Långstrump o det ville dom så gärna se. Så nu myser dom med macka o mjölk... O så kom Thelma på en sak till hon önskar sig: Tänk va tiden går fort! På fredag blir hon redan 4 år! Tycker nyss Molly fyllde det... Mina små tjejer <3
Här regnar det, härligt friskt regn som när marken :love: Jag älskar regn, myspys.
Vi är hemma i dag med. Tjejerna e mycket piggare men dom får vara hemma o vila sig en extra dag, det kan dom behöva. O iom att jag ändå bara e hemma så kan dom likaväl få vara hemma med mig. Vinga körde en tonårsmorgon i dag o vaknade vid 11.30!!!! Jisses, men jag väckte henne inte för jag tror hon behövde det. Vi hoppar över vilan i dag istället, så ska det nog gå bra.
I em kommer mamma på lite fika. Härligt o mysigt! Älskar när mamma kommer, känns så tryggt på ngt vis?
Annars består dagen i lite städning o fix o don. Kanske ska slänga ihop en rabarberpaj? Mmm...så får det nog bli ;)
Men först lite lunch, blir rester sen i går. Köttfärssås o makaroner. Blir ju alltid massor när man gör köttfärssås så det är smidigt o bara koka lite makaroner till. Gott :D
I fredags var det fyra år sedan min fina bonuspappa lämnade oss... Fyra år av daglig saknad... Fan vad jag saknar honom!
Tror inte de runt omkring kan läsa min saknad i mina ögon, men du fattas mig Christer! Du fattas mig när jag vaknar, varje dag. Du fattas mig när livet känns jävligt. Du var den som kom med svar man inte hade själv. Du var nött av livets gång, du var härdad o sliten. Nu har du inte ont längre, nu vilar du stilla. Dina ögon utstrålar inte längre smärta, din kropp värker inte mera. Vi fick låna dig, det är jag tacksam för. Men fan va jag saknar dig! Jag saknar ditt härliga skratt, dina tråkiga skämt som fick mig att vrida mig i skratt. Jag saknar dina kloka ord och din omtanke som var äkta. Jag saknar att kunna ringa dig... Jag gråter inte så ofta längre, tårarna har bytt plats... Jag känner din omtanke vila över mitt liv, över mina döttrar. Du hade älskat mina små tjejer Christer. Thelma o du hade busat så :) Vinga hade älskat att gosa upp i din stora mjuka famn :)
Du är med mig varje dag, i det jag gör. I det jag tar mig för finns din kärlek, den omsluter mig när livet känns tungt. Jag önskar jag fick krama om dig o säga att jag saknar dig älskade bonuspappa...
Jag önskar du hade fått se min fina familj, att du hade fått se att allt blev bra till slut. Att jag är precis så stark som du sa att jag är. TACK för allt du gav oss, TACK för att vi fick låna en del av din tid.
Jag saknar dig älskade Christer... Möt mig den dag jag säger adjö här...lova att vi ses igen...
I dag går dagen i förkylt tecken. (Kan man säga så? Ah ja, ni fattar vad jag menar) Thelma o Vinga är förkylda med ögoninflammation på det :( Usch inte kul alls för små knoddar. O Vinga har dessutom feber med. Men dom är ändå "hyfsat" pigga. En annan hade ju legat avtrubbad o segat i soffan typ, men dom leker o donar. Så nu hoppas vi bara att detta ger sig tills på fredag då Thelma fyller 4 år!!!(Vart tar tiden vägen???)
I går var vi på konfirmation. Min brorsson Edvin var huvudpersonen dagen till ära. O så passade vi på att fira hans 15-årsdag på samma gång. Han fyllde nämligen i fredags. Det var strålande sol o helt underbart väder i går så vi satt ute o åt. Catta o Rickard hade fixat buffé med massa gott som, räkor, kycklingklubbor, kassler, olika sallader o potatissallad. Mums så gott det var :D Tycker det är så fräscht m kall buffé sånna här sommardagar. Hade jag fått välja hade jag ätit det varje dag, hahaha. Hur som TACK Catta o Rickard för en jättemysig o god söndag :love: Under resten av helgen har vi fixat o donat här hemma. Ja just d vi var en sväng i Växjö i lördags med o handlade lite presenter, kläder o fyllde på matförråden med. Men förutom DET har vi donat här hemma. Möblerat om för ovanlighetens skull, hahaha Så nu sover vi nere i fd kontoret (som vi helt skippat nu) Molly har fått det stora sovrummet uppe, Vinga har det omgjorda köket uppe o Thelma har fått Mollys gamla rum. Det blev verkligen kanon. Vi kände (eller jag kanske?) att Thelma o Vinga behövde varsitt rum. Allra helst Thelma som aldrig fick vara ifred för Vinga. Så fort hon skulle leka skulle Vinga förstöra lr störa. Nu har dom varsitt rum med egna saker så dom båda kan vara ifred. Plus att Molly behövde ett större rum nu när hon har större säng. Kanonbra blev det i vilket fall. (Bilder kommer snart) Så i kväll ska jag styra upp vårat sovrum lite mer...så det blir lite mer mysigt ;)
är ännu en kandidat till framtida vovvekompis :love: Dom har ett härligt temprament o så är dom ju grymt vackra med. Det enda som jag tänker där är ju att Malte e rätt så pluttig, så det ska ju funka att dom leker o så m? Kanske e dom lite för stora då?
När vi vet hur jag kommer jobba o man kommit lite i fas o så. Plus att vi ska kastera Malte innan med. Men sen så... Har alltid älskat Labrador, framförallt gula. Är själv uppväxt med en gul labradorhane som hette Zack. Men vår kommer bli en tik, en Märta, Rut, Gertrud eller, om jag lyckas övertala Stefan, en Petronella :love: Får nästan lite ont i magen så fort jag ser en labbe...Åhhhh önskar så man kunde få ha en sån fining NU. Men nu finns inte tid, eller pengar så det skulle bli fel på alla sätt o vis. (Tur man följer förståndet o inte hjärtat alla ggr) O förresten ska underbara Svea bo hos oss! (En av kattungarna) så vi kommer ha det jättemysigt m henne hela sommaren. Lilla pluttan hon e så fin!
Thelma hade gått o lagt sig nu här i kväll. Vinga tokvägrade så efter en stund (o helt tappat tålamod efter dagens utbrott mellan barnen) tog jag upp henne. Efter lite mys o gos satte jag på "Totte - filmen" till henne. Plötsligt har hon smygit upp till Thelma o ett illvrål bryter ut. Rusar upp... Jag: "Vad händer tjejer?" Thelma: "Hon väckte mig!" Jag: "Oj, då förlåt jag märkte inte att hon smög upp. Hade du precis somnat?" Thelma: "Ja, jag sov jättemycket med ena ögat och med det andra var jag nästan vaken" Jag: ??? Thelma fortsätter: "Jag hade ju bara hunnit sova så här många timmar (visar upp sin ena lilla hand med fem små fingrar utsträckta) Jag: "Fast fem timmar har du inte sovit, bara en liten stund" Thelma: "Ja, ja men det är ju typ samma. Mitt ena öga sov i allafall!"
Vilken underbar älskling jag har :love: Jag är ju en sån där tråkig en som gärna snålar in på mig själv...på gott o ont... Men så har jag värsta sämsta synen. O har "tänkt" att jag måste ta tag i detta o kolla den o skaffa linser (vill helst inte ha glasögon just nu) Men så känns det lite "onödigt" (fast jag VET att det inte är det såklart!) Hur som så har jag tänkt att ta det "sen". Så i dag ringde Stefan från jobbet o sa: "Nu har jag bokat tid för synundersökning o linsutprovning till dig i dag kl.15." Anar att han visste att det inte skulle bli av annars ;) Så i dag ska man kolla hur kass syn man har egentligen... Inte är den bra, kisar mig igenom dagar o kvällar o är så grymt trött i ögonen hela tiden.
Tack älskling för att du alltid tänker på mig o månar om mig - ÄLSKAR DIG FINASTE STEFAN! :love:
Ibland är barn det klokaste som finns (mestadels?) Lilla T är en så vackert klok liten flicka... Önskar så hon kunde få sin önskan uppfylld :(
Hon säger så kloka saker. Saker som får ett mammahjärta att både smälta o blöda på samma gång. Min lilla flicka, så liten o så stor. Ögon som speglar så mycket visdom... Älskade lillan...önskar så att din önskan går i uppfyllelse... Om vuxna vore så kloka skulle inte hennes hjärta vara ledset...dumma dumma...att ni inte bara kan se, förlåta, svälja stolthet och inse att hon är en underbar människa som bara vill ha kärleken - inget annat... Det gör så ont i mitt hjärta när hon låter sitt "vuxna" hjärta tala... Min lilla unge, min älskade dotter - ÄLSKAR DIG SÅ!
Gäsp... Lite trött än så länge. Vinga vaknade i gårkväll/natt o hade svårt att somna om. Hon låg mellan oss o jag känner att jag nog inte sovit så där jättebra. Hon har snurrat, snott min kudde o sparkat mig i huvet både en o två ggr. När Stefan gick upp vid strax innan halv sex så vaknade hon. O det gick inte o få henne att somna om...så nu sitter jag här o gäspar lite till bakgrundsljudet av Teletubbies, Vingas favvo just nu
Men men, bara man får vakna lite till så blir det nog bra. Inte så att jag tycker synd om mig själv precis. Men visst när man inte "behöver" gå upp så pass tidigt så sover jag ju gärna nån eller ett par timmar till det erkänner jag ;)
Men nu är vi uppe, solen strålar o dagen verkar bli fin, så: GOD MORGON!
Jag har en (kanske lite knäpp?) förkärlek till kort som "talar". Därför händer det då och då att jag tar kort på barnen när de är ledsna. Det kanske låter elakt o aningens knäppt, men jag tycker det är något vackert, äkta och så talande över bilder där dom äkta känslorna finns. Jag har aldrig varit förtjust i uppstolpade kort där man står o ler tillgjort. Nä, äkta och helt känsloblottat är något som tilltalar mig. Så i går tog jag tex ett kort på Vinga när hon var arg/ledsen:
Jag har även kärlek till kort som är svartvita eller sepia som detta. Tycker det är så vackert. Älskar även o ta i färg, det är härligt att se årstiderns skiftningar och alla färger med, men ja svartvitt o sepia, eller blåstick tycker jag är vackert på ett annat sätt sas.
Självklart älskar jag foton där även äkta glädje finns! ;) Bara det är äkta så tilltalar det mig så mkt mer än om det är ett foto som känns tillgjort...
Det är när man läser sånt HÄR som man bara stannar upp o förundras över hur mycket elakhet vi människor när inom oss. Hur kan man bete sig så och likaväl sova gott på nätterna? Eller gör dom det? Sover gott menar jag? Kanske sover dom inte alls dessa självutnämnda äckelpottor som tror sig ha rätt att styra en annan människas liv med sina egenpåhittade elakheter? Uppenbarligen sover dom inte då dom ägnar dygnets alla timmar, minuter o sekunder åt att jaga karriär. Tankar om säljande lösnummer som kommer ge dom GENOMBROTTET, som kommer hjälpa dom vidare i sin karriär som byggs av att nedvärdera och trycka ner andra för att själv kliva upp ett steg på karriärsstegen.
Men samvetet då? Finns det? Eller skalas det av i strävan efter att trycka ner någon som är det DU vill vara - dvs KÄND! För visst är det lite ironiskt? Att man blottar dessa "kändisar" för att själv uppnå en sorts kändissubstitut för stunden. Som för att förlöjliga någon för att bli någon... Hur fungerar dessa människors självkänsla tänker jag då. Om man måste trycka ner någon annan så långt man bara kan för att själv bli bekräftad måste väl något klickat fel på vägen eller?
När dessutom barn blir drabbade, som i detta fallet Olas son, då är det inte bara skamlöst - då är det VIDRIGT! Jag förstår att Ola är bestört, förbannad och uppgiven. OM han nu HADE tagit kokain, vad hade det varit i nyhetssyfte ändå tänker jag? Om Ni inte kommit på det ännu, kära Expressen, så mår vår JORD, vår VÄRLD dåligt! Djur dör, barn svälter, krig pågår o skapas, naturen dör lite varje dag, vår miljö ropar på hjälp! Men är DET viktigt? Att vår värld håller på att gå under, att vår planet moder jord skriker efter hjälp? Nä, vad fan är det i jämförelse med att få chans att förstöra en människas liv??? Att vår existens kommer ta slut pga att vi inte tar hand om vår jord är ingenting i jämförelse med OLA LINDHOLM! Eller hur??? (Hoppas ni hör ironin i mitt hånflin)
Nä, SUCK o BLÄ säger jag bara! Hoppas fler o fler bojkottar äckelpäckel tidningar som Expressen! Dom är inte värda att uppmärksammas för att dom lyckas knäcka en ensam människa - DET är ingen svår sak, inget unikt! DET mina vänner kan vem som helst klara av - DET kräver ingen utbilding, ingen kunskap, ingen visdom. Det kräver enbart en människa, inget mer inget mindre än en människa...
Helgen som varit har bara flygit iväg! Kanske för att den varit varm o mysig med ;)
På fredagen åkte älsklingen i väg på resa m jobbet. Dom sov på Toftaholms herrgård. Så himla kul för honom, han har verkligen förtjänat att komma iväg lite o bara koppla av o få vara ifred. Jag tror alla kan behöva det lite då o då, det handlar ju inte om att man inte älskar varandra. Jag tyckte det var jättemysigt att han åkte iväg lite, så man fick sakna varandra lite grann ;) Dom hade haft "gammelsvensk femkamp" (tror jag det hette, hehe) Det var stockkastning, pilkastning, yxkastning, kasta värpa (tror jag det heter?) o så var det ngt mer som jag inte minns. Sen hade dom även haft "gör din egen förrätt" som tydligen var både kul o gott. Han var så glad när han kom hem på lördagen, dom hade haft det jättemysigt o kul.
Thelma sov hos mormor i fredags :love: Hon hade oxå haft det jättemysigt. Så kul o välbehövligt för henne att få lite egentid o bara mysa själv med mormor. Det behövde dom nog båda två. Dom hade myst, ätit gott o legat i sängen o fikat (haha, sånt man bara för göra hos mormor - myyyys) Jag fick världens goaste kram när hon kom hem på lördagen, o gu vad man kan sakna en liten pratkvarn...älskade unge!
Hur som så var det bara jag, Molly o Vinga som var hemma på fredagskvällen. Så vi åt lite gott o så somnade Vinga redan strax innan sju på kvällen. Så Molly o jag fick ÄNTLIGEN en helt egen kväll ihop! Det var sååå mysigt! Ngt både jag o hon behövde. Vi poppade popcorn o så mös vi ner i soffan m varsin filt o kollade på en rolig/sorglig film:
I lördags var vi o grillade hos Jörgen o Johanna. Det var vi o barnen, Johanna o Jörgen o deras två pojkar, o så ett par till som har en pojke o en flicka. Så sex vuxna o sju barn. Var jättetrevligt o mysigt. Vi var där redan runt fyra så vi var hemma redan vid halv elva, men det var lagom länge för sen var barnen (allihopa) så trötta ;)
O i går mös vi mest här hemma, klippte gräset (ÄLSKAR!), grillade o donade. På kvällen var jag på styrelsemöte på dagis, så sen var man rätt trött på kvällen efter alla diskussioner o en hel dag i solen.
I dag blir det nog inget särkilt man ska göra. Hämtar på dagis sen v 12.45 o så får vi se vad vi hittar på. Förhoppningsvis kommer vi lite längre på kattgården vi håller på att bygga med;) Hoppas NI alla underbara har en härlig dag!
Mina ungar är dom finaste som finns. Totalt fantastiska, totalt galna, totalt sjövilda, totalt omöjliga - och så unika. Dom är de dom är för att dom FÅR. Dom VET att det är ok att visa sina känslor. Ibland driver dom mig till vansinne, ibland får dom mig att le, ibland får dom mig att gråta, ibland får dom mig att skratta, ibland får dom mig att sucka, ibland får dom mig att explodera. Jag älskar dom såklart, men jag skulle ljuga om jag inte erkände mig besegrad ibland. Dom är så nära sina känslor alla mina flickor. Lika mycket som dom kan bli arga, kan dom skratta. Gränsen däremellan är hårfin och skiftningarna här hemma är många. Det är väldigt spännande att få gåvan att dela huset med tre unika små personer som är så lika och så olika. Så unika. Det är så jäkla häftigt att få äran att följa deras livsresa. Jag är så tacksam att just jag blev utvald att bli DERAS mamma! Att just lilla jag ingick i planen när deras liv skapades. Jag förundras över hur man kan ta sina barn som en självklarhet. Jag har inte valt dom, dom har valt MIG. Och man borde tacka varje dag man får tillbringa med dessa kloka människor. Så mycket visdom som vilar i deras varma hjärtan...
Mina barn är inte perfekta på något vis, dom är snarare helt enkelt jäkligt mänskliga. Dom behöver inte stöpas i någon form för att passa in. Dom behöver kärlek och insikten att man kommer långt med omtanke och mänsklig värme. Dom behöver mig just nu. Men en dag står dom på egna ben. En dag behöver dom inte mig på barns villkorslösa sätt längre. Jag är medveten om att jag bara har dom till låns. Att jag ska uppskatta varje liten dag jag får dela med dessa flickor. En dag får jag lära om, en dag är jag inte längre en mamma som behöver ta hand om mina barn på samma sätt som nu. En dag är jag där när deras hjärta brister av obesvarad kärlek. En dag är jag mamman som håller min dotters hand när hon gråter av hopplöshet snarare än av ett skrapat sommarknä. Dom kommer inte behöva mig som nu, men jag kommer behöva dom. Jag kommer gråta av saknad den dagen mitt hus ekar tomt. Mitt hus kommer påminna mig om alla minnen, deras kramar när dom kommer hem kommer påminna mig om att jag är en mamma nu o för alltid... Mina barn är mitt livs gåva...ingen kan ta det ifrån mig...
Människor kan säga vad dom vill, kan tycka vad dom vill. Men mina flickor är lika mänskliga som vem som helst. Och vad ni än tror så gör dom så gott dom kan, vad kan man mer begära av en människa? Total perfektionism är skrämmande och tråkigt. Så älskade ungar: Ni är mina andetag, mina hjärtslag, mina salta tårar och mitt bubblande skratt...
Nu är jag här igen, med mina funderingar... Det jag tänker på dagen till ära handlar om enkelhet. Om tystad och yttran, om sårbarhet.
Varför är vi människor inriktade på strid? Varför tolkar vi så ofta fel? Är det något primitivt som lever kvar sen urminnes tider? Är även vår själ inställd på flykt? Är det därför det så ofta blir felaktiga tolkningar av saker som egentligen menas med vänlighet? Är det därför även människor som står varandra nära hugger mot det som sårar, som för att såra någon annan för sin egen missuppfattning? Eller för att såra någon annan innan man själv blir den sårade? Kanske är krig något som pågår i oss alla alltid? Eller är det något vi skapar omedvetet?
Jag blir lätt sårad, men jag glömmer lätt också...Det där är klart lite olika. Vi är ju alla individer som präglas av vår yttre miljö. Som påverkas av hur vår kropp mår, hur balansen verkar infinna sig. Men likväl funderar jag på vad det är som driver människor? Vad driver oss till glädje, vansinne, sorg, sårbarhet? Vem är jag att bestämma vad som är rätt och fel. Jag är en männsika född genom konsekvenser lika mycket som vem som helst. Lika väl kan jag häpnas över att andra resonerar på andra sätt. Min egoism som kommer av att vara människa kanske spelar in där? Jag tror ALLA är egoister, ALLA vill på ett eller annat sätt göra SIN tanke till den rätta.
Men något jag INTE tolererar, något jag AVSKYR är när människor låter sin egen bitterhet gå ut över andra så man sårar dessa. När man istället för att förklara VAD man tycker ger spydiga kommentarer eller på annat sätt försöker "såra tillbaka" för något man blivit ledsen av. Jag har säkert gjort det någon/några ggr. Och tyvärr är det lättast att säga, svårast att göra...
Men samtidigt är dessa eviga strider som vi människor har med oss själva, väldigt fascinerande. Jag kan inte motstå att bli lite imponerad av hur extremt primitiva vi i grund och botten är! Ibland stannar jag upp o bara ÄR. Bara FINNS! DÅ mer än någonsin kommer urmänniskans substanser fram. Det som skimmrat svart eller vitt antar en gråskala där allt flyter samman. DÅ vet jag att jag lever. Och bara DET borde väl vara en gåva i sig? Bara det faktum att vi fått chansen att gå omkring på denna jord, att vi fått existera borde vara lön för mödan. Vem är andra att döma mig för mina värderingar? Och vem är jag att döma andra?
Vi ÄR, vi FINNS, och DET är verkligheten - enbart det...
3-barnsmamma bosatt i mörka småland. Älskar livet i dess enkelhet, men har många tankar och funderingar! Skiter i om jag trampar någon på tårna - då får dom blåsa på det onda o traska vidare! I december 2010 gjorde jag en gastric by pass operation och därmed började min livs resa - och nu är jag 68 kg lättare :D Om det och en hel massa funderingar o livet i allmänhet klottrar jag här på bloggen. Jag står på mig, sticker ut och tycker och tänker en hel massa... Välkommen!
