Hur lågt kan man sjunka?
Jag brukar försöka att hålla mig ifrån att bli för privat, men den här gången blottar jag mig. Jag chansar, jag vågar. Det är med aningens rädsla jag kommer publicera det här inlägget. O rädslan kommer av att jag återigen fått bevis på hur ELAKA människor det finns där ute!
En älskad vän till mig blev "påhoppad" i sin blogg o fick en så elak kommentar. En kommentar som var genomsudlad av bitterhet, och sorglig människosyn. DET får mig att stanna upp, att gråta i hjärtat och vilja ge upp mänskligheten fullständigt. Det får mig att tänka: ÄR vi människor bara egoister som lever på andras tårar?
Men så läser jag då min väns blogg o inser att det finns hopp kvar, att det finns kärlek kvar! Sånna som HON får i allafall MIG att våga tro på mänskligheten igen! Du är min hjältinna gumman för du VÅGAR vara lycklig! Du vågar älska människor!
Men nu var det ju egentligen ngt annat detta inlägget skulle handla om...
Min dotter fyllde år i helgen som var.
4 år. Att fylla 4 år är stort, det är spännande o underbart :)
Men, något satte en liten törn i min fina dotters hjärta. Något snuddade hennes tankar, något som inte borde få förstöra ens en sekund för en så liten flicka. Hon mindes o tänkte. Sen var hon lycklig över sin födelsedag igen. Men de där sekunderna då hennes ögon utstrålade längtan, sorg o en aning hopp...dom sekunderna gör ont i mammahjärtat.
O det är DU - hennes EGEN FARMORS fel! Du är den mest dumstolta människa jag stött på! En ELAK människa, en människa som jag gärna hade önskat skulle få känna på den sorg du självvalt ger ditt lilla barnbarn!
Hur lågt kan man sjunka? Thelma gick hoppfullt till brevlådan med orden: I dag har nog farmor skickat ett kort till mig i allafall! Varpå jag svarade att det får vi hoppas gumman!
Hennes glädje när det låg tre kort i brevlådan var total, men hon blev besviken när inget var från farmor...
De var från min mamma, och från två av mina mostrar! Mina mostrar kan alltså ge min dotter ett födelsedagskort, kan ge henne den glädjen. Men inte ens ett kort kan DU skicka på hennes födelsedag?
Hur fan funkar du??? Hur KAN du? Du är en elak människa när du väljer dig själv framför ditt barnbarn, som tyvärr älskar dig fortfarande :( Jag hoppas hon glömmer dig snart, för hennes egen skull. För minnet av dig gör henne ledsen och hon får lära sig alldeles för tidigt att människor sviker och är egoister :(
Jag har försökt nå fram till DIG, har försökt hitta en lösning på ett problem som du inte ens kan förklara. Inte ens DET kan du göra!?
Jag har skickat brev till dig, hårda ord visst, men ändå en hand som sträcktes ut för att nå en reaktion. Här om veckan skickade jag ett sms till dig för att på ngt sätt försöka få dig att förstå att du sårar de du ska beskydda.
Men nä...du är och förblir en biologisk mamma som inte har en jävla aning om hur det är att VARA mamma! Du är en ynklig del av mänskligheten som gör att man skäms...
Jag har verkligen tyckt om dig, HAR verkligen saknat dig - men NU ger jag upp dig! Nu är du död för oss - på rikigt! Jag kommer ge mina barn den sanningen dom klarar av o förklara för dem att deras farmor inte finns för att hon inte VILL. Att vi försökte, men att hon inte ville. Att hon fick chanser som hon inte tog...jag kommer ge dom sanningen, men utan att såra dom. Du vet det är skillnaden mellan dig och mig - jag ÄLSKAR mina barn o jag ÄR en mamma!
Må du få ditt straff när den dagen kommer. Tack vare min tro är jag övertygad om att vi alla möter vår egen själ o den speglar oss en dag när vi lämnar detta liv...kan du stå rak i ryggen då? Jag kan!
En älskad vän till mig blev "påhoppad" i sin blogg o fick en så elak kommentar. En kommentar som var genomsudlad av bitterhet, och sorglig människosyn. DET får mig att stanna upp, att gråta i hjärtat och vilja ge upp mänskligheten fullständigt. Det får mig att tänka: ÄR vi människor bara egoister som lever på andras tårar?
Men så läser jag då min väns blogg o inser att det finns hopp kvar, att det finns kärlek kvar! Sånna som HON får i allafall MIG att våga tro på mänskligheten igen! Du är min hjältinna gumman för du VÅGAR vara lycklig! Du vågar älska människor!
Men nu var det ju egentligen ngt annat detta inlägget skulle handla om...
Min dotter fyllde år i helgen som var.
4 år. Att fylla 4 år är stort, det är spännande o underbart :)
Men, något satte en liten törn i min fina dotters hjärta. Något snuddade hennes tankar, något som inte borde få förstöra ens en sekund för en så liten flicka. Hon mindes o tänkte. Sen var hon lycklig över sin födelsedag igen. Men de där sekunderna då hennes ögon utstrålade längtan, sorg o en aning hopp...dom sekunderna gör ont i mammahjärtat.
O det är DU - hennes EGEN FARMORS fel! Du är den mest dumstolta människa jag stött på! En ELAK människa, en människa som jag gärna hade önskat skulle få känna på den sorg du självvalt ger ditt lilla barnbarn!
Hur lågt kan man sjunka? Thelma gick hoppfullt till brevlådan med orden: I dag har nog farmor skickat ett kort till mig i allafall! Varpå jag svarade att det får vi hoppas gumman!
Hennes glädje när det låg tre kort i brevlådan var total, men hon blev besviken när inget var från farmor...
De var från min mamma, och från två av mina mostrar! Mina mostrar kan alltså ge min dotter ett födelsedagskort, kan ge henne den glädjen. Men inte ens ett kort kan DU skicka på hennes födelsedag?
Hur fan funkar du??? Hur KAN du? Du är en elak människa när du väljer dig själv framför ditt barnbarn, som tyvärr älskar dig fortfarande :( Jag hoppas hon glömmer dig snart, för hennes egen skull. För minnet av dig gör henne ledsen och hon får lära sig alldeles för tidigt att människor sviker och är egoister :(
Jag har försökt nå fram till DIG, har försökt hitta en lösning på ett problem som du inte ens kan förklara. Inte ens DET kan du göra!?
Jag har skickat brev till dig, hårda ord visst, men ändå en hand som sträcktes ut för att nå en reaktion. Här om veckan skickade jag ett sms till dig för att på ngt sätt försöka få dig att förstå att du sårar de du ska beskydda.
Men nä...du är och förblir en biologisk mamma som inte har en jävla aning om hur det är att VARA mamma! Du är en ynklig del av mänskligheten som gör att man skäms...
Jag har verkligen tyckt om dig, HAR verkligen saknat dig - men NU ger jag upp dig! Nu är du död för oss - på rikigt! Jag kommer ge mina barn den sanningen dom klarar av o förklara för dem att deras farmor inte finns för att hon inte VILL. Att vi försökte, men att hon inte ville. Att hon fick chanser som hon inte tog...jag kommer ge dom sanningen, men utan att såra dom. Du vet det är skillnaden mellan dig och mig - jag ÄLSKAR mina barn o jag ÄR en mamma!
Må du få ditt straff när den dagen kommer. Tack vare min tro är jag övertygad om att vi alla möter vår egen själ o den speglar oss en dag när vi lämnar detta liv...kan du stå rak i ryggen då? Jag kan!
