Tre prinsessor och vi andra...

Åh, fan vad jag kan bli SUR på mig själv o mitt ständigt tänkande huve ;)

Nä, klart jag älskar mig själv o ATT jag är som jag är. Men...

En tanke som dök upp här: Vad skulle DU göra i ditt vardagliga liv om du kunde?

Alltså INTE resa jorden runt, bli miljonär lr liknande. Nä, helt i vardagen med jobb, familj osv.

Jag hade nog helst av allt varit en sån där lite "bohemmamma" på landet med massa djur, lr ja en minigris o en miniget oxå i allafall (Har ju redan två hundar, två katter, fiskar o två marsvin) O några höns för äggens skull ;)

Sen hade jag nog haft 5 barn :) Fem låter helt perfekt i mina ögon. Underbart med härliga ungar <3

Ja, sen hade jag såsat runt där i mitt lilla liv o skitit rätt fullkomligt i vad andra tycker o tänker om våra val.

Har redan hittat mitt drömhus/läge! 

Varför är det så jäkla omöjligt att bara få vara? VI skulle inte fixa det rent ekonomiskt eftersom jag har en man som har ett "vanligt" kneg o inte tjänar en massa pengar som vi kan leva på. Vi måste helt enkelt ha två inkomster. Fy så orättvist att vi inte kan få leva våra liv som vi vill ;) Nä jag VET att vi har det förbannat bra här i Sverige. Men jag skulle trivas så mkt bättre som bohemmamman som odlar sina egna grönsaker, tvingar barnen att hämta ägg hos hönorna (har sjuk fågelrädsla!), går omkring o filosoferar i mitt lantkök när dagens bröd bakas i vedeldade ugnen. Japp o när jag tycker att jag behöver lite annat så flyr jag på tjejfest för en kväll o busar av mig med fina tjejerna en stund för att återigen uppskatta mitt fantastiska liv på landet! <3

 

Ledig dag i dag. Ja, vi har ju iofs varit typ lediga sen i fredags. Eller ja, vi hade föräldraplikten i måndags men då var bara Thelma med. För Vinga var sjuk o var hemma med storasyster Molly.

I dag är deras lediga dag från dagis. Dom går 15 timmar i veckan, mån-tis tors-fred.

Men det MÄRKS att dom varit hemma sen i fredags. Det är supermysigt o jag önskar varje dag att jag hade kunnat vara en hemmamamma med en hel hög av ungar :(

Men men, nu funkar inte det i dagens samhälle tyvärr...

I dag är det en sån där "mysa runt i myskläder hela dagen dag". Småputtarna kikar på tv just nu. O Molly är sjuk o har ont i halsen så hon kommer ner o hämtar isglass o te o sen piper hon upp till sängen igen.

 

Innan spelade vi Smurfyatzy. Ett spel jag faktiskt kan rekommendera! Skitkul :)

Är det så? Lever vi så i vår fina rika värld? Skyddad från allt och inget...

Är jag hemsk nu? Tycker ni att det är en aning bitterhet flygandes över inlägget? 

TACK! Det hoppas jag! För då kanske nån vaknar till. Om så bara en endaste liten liten vaknar upp o inser så har man vunnit allt.

Ja, det mesta jag skriver handlar om hur vi lever i dag OCH om våra barn i synnerhet! Kanske inte så konstigt. Jag har tre döttrar på 13, 5 o 3 år. Klart som tusan att jag märker hur vårt sätt att leva i dag påverkar våra barn. Klart jag reflekterar över just det då...

Samtidigt TYCKER jag verkligen det är skithemskt! Vårt sätt att leva i dag. Vår jakt på lycka som gör att vi sliter ut oss så vi andas genom konstgjord andning. Aldrig tidigare har väl behovet av att ta det lugnt, stressa ner osv funnits så stort som nu? Varför tror ni det är så?

 

Jag tittar på mina barn. Funderar ibland på om jag är en dålig mamma (vilken förälder tänker INTE så ibland?) Kanske är jag en dålig förälder för att jag inte tycker utlandssemestrar berikar mina barns liv lika mycket som att jag finns närvarande i deras liv? För att jag inte jobbar häcken av mig bara för att vi ska kunna ha ledigt tillsammans? (är det allvarligt NÅN som får ihop den ekvationen?)

Visst nu är väl jag fel person kanske eftersom jag är arbetssökande. Men å andra sidan njuter jag ÄNDÅ av livet? Hmm...får man det?

Varje morgon när jag vaknar försöker jag tänka TACK! Tack för att jag lever, tack för ännu en dag, tack tack tack...

 

Men åter till föräldrarollen.Är man en dålig förälder för att man prioriterar vardagen framför semestern?

När man tar med sina barn ut i skogen och hittar "änglahår", "älvstoft", "trollskägg" och magiska hemliga ställen? DET är barndom (för MIG, för OSS) att upptäcka magin i livet! Vi glömmer bort den som vuxna. Minns ni när vi var små? När morgondagget i gräset såg ut som som silverdroppar (kanske VAR det det?) När man låg på gräset och såg molnfigurer? När man sket fullständigt i HUR tomten hann till alla barn under en o samma kväll, han kom ju DET var det viktiga!

Hur gick vi från det vackra som barndomen var till det som många av oss ger våra barn i dag? Saker, saker, saker, dyra upplevelser, barnkalas som ska bräcka varandra osv osv... Mina barn är lite skitiga ibland, dom har ju inte mäsrkeskläder, inte nyaste sakerna eller hippaste föräldrarna som jobbar i ett karriärjobb med nyaste snyggaste kläderna. Ingen mamma som är en snygg 20-åring, en kåt 30-åring, en alltigenom leende mamma som alltid pratar pedagogiskt med sina barn. Nä, jag är ingen tvättmedelsreklammamma...men jag är mänsklig!

Fan vad jag skiter till det ibland! Fan vad jag är världs sämst på att vara mamma ibland! Jag kan gråta, skrika, tycka att jag är sämst o trycka i mig choklad (FAST jag VET att jag får finnar sen!) o tycka synd om mig själv för att jag är så in i fasen dålig på att vara mamma! Så sitter jag där i soffan o tjuter, äter choklad o tycker synd om mig själv och mina barn för att dom fick en så sämstig mamma.

 

Fast...egentligen! Vad lär jag mina barn? Jo, att jag är ingen stålkvinna. Jag är en helt vanlig människa som gör så gott jag kan! Jag är skitbra, skitdålig, men så länge man gör så gott man kan är det faktiskt ok...

Jag säger det ofta till mina barn: "Jag älskar er till månen o tillbaka, men ibland är jag jättedålig på att visa er det! Men jag gör så gott jag kan!"

 

Här hemma lever vi inte på konstgjord andning...här andas vi in o andas ut. Tunga andetag, lätta andetag, friska andetag o snoriga andetag som rosslar så där mysigt i bröstet...men vi andas - vi lever o vi ÄLSKAR i all enkelhet!

 

Det är i dom små sakerna livet blir stort...

Har varit lite dåligt med uppdatering här i några dagar! Fy skäms på mig! Men men, nu är jag här. Har haft fullt upp med livet dessa dagar när klottrandet pausat här.

Helgen som gått har varit så supermysig. Varför? Jo för vi har inte haft en massa måsten. Vi har gjort det vi velat helt enkelt. Eller ja, velat o velat, vi har sortrat en hel massa kläder, sklängt o rensat ur. Inte skitkul, men ack så gutt när det är klart! En säck som kaserades helt, tre säckar att skänka o en hel massa annat. Japp, så nu är det äntligen klart!

Spännande va? ;)

I går kväll/em var vi på mys hos bror med familj! Nybakta scones o te, sååå gott o mysigt. Det var kul att äntligen ses, det blir alldeles för sällan. 

Jaha, vad annars? Nja, inte så mkt. I em är det föräldraplikt som gäller på dagis. (Har föräldrakooperativt o där betalar man med sin tid i form av att jobba lite dvs "föräldraplikt")

Men det blir bara från ca kl 15 till 17.15 för Vingas röst är inte kul så jag är lite tveksam på om den håller. Hon kraxar o låter. Men har inte ont  halsen o ajg har tom lyst m ficklampa i halsen men kan inte se någon rodnad eller prickar eller något. Så det är säkert "bara" heshet. Men men, bäst att ta det säkra före det osäkra.

 

Ja ni, vad händer här annars i Vestmanska familjen? Inte jättemassor. Vi njuter av ett lugnt familjeliv utan en massa krav - gutt som attans! Har stunder av insikt o just nu njuter jag bara av att leva över huvudtaget! Livet behöver inte vara så konstgjort...men men, mer om det i ett annat inlägg!

Ha en fin fin dag mina underbaringar där ute ;)

Sitter här och funderar lite. På Facebook kom denna fråga upp:

 

Hej och godmorgon!

Här är en ruggig, regnig novembermorgon. Men tjejerna vill busa av sig på dagis så det är bara att ge sig ut ;) Härligt att dom gillar sitt dagis så då får man uppskatta det istället för att snegla ut o bli avskräckt av vädret.

Och dom var lediga i går så dom behöver nog få leka av sig med lite kompisar. (Kan ju vara kul o leka med varandra, men lite paus från varann skadar inte det heller)

 

 

 

Vad jag ska dona med i dag vet jag inte riktigt ännu. Söka jobb kanske...frågan är väl mest VAD man ska söka när man typ sökt allt man kan. Suck så trött jag är på det. Hade gärna hittat nått, men att söka söka o söka är inte min grej. Jag är lite inne på: Been there, done that...

Men det är ju skitsamma, man måste ju. Fast att ringa runt till företag känns så där iom att det är varsel hit o dit. Jaja, det löser sig sa han som sket i vasken ;)

Drömmen hade varit att plugga, men det skiter sig för jag får inget studielån mer. Blä o urk!

Ja, ja nu låter jag gnällig o tråkig. Det är jag inte. Jag bara svammlar på lite funderingar.

 

Tror jag ska ta tag i "Magin" i dag förresten. Har hållt i boken tusen ggr men aldrig hittat rätt tillfälle att starta. För er som inte vet handlar den om att omvända sina tankar till positivt tänkande och på så sätt uppnå sitt drömliv (kort förklarat)

Japp, så får det nog bli...

 

Hoppas Ni får en härlig dag! Ta vara på den, för just denna dag kommer inte igen! Puss <3

Ja, men se där! IBLAND har faktiskt tom Vestmanska familjen liiiite flyt ;)

Som de flesta av Er vet blev jag av med jobbet sista september. Några veckor senare blev Stefan varslad. Kändes ju sådär kan man väl milt uttrycka det.

Ja, ja det var bara att bryta i hop o ösa på ändå. Det är ju lixom så livet funkar. Man kan inte deppa i hop hela tiden. Sen kan man iofs inte bita i hop för länge...

Hur lr hur. I går var Stefan på anställningsintervju. O i dag ringde dom o frågade om han kunde börja! :D

Så i dag har han avslutat sitt gamla jobb o börjat sitt nya jobb! Jag är så glad för honom, så skönt! Han behövde det verkligen på fler plan än bara det ekonomiska.

Puss hjärtat!

Min lilla dotter T är 5½ år nu. Hennes ordförråd är ganska brett och hon leker med ord hela dagarna. Vilket jag älskar, som ni som läst min blogg säkert vet vid det här laget ;) Jag har själv alltid älskat ord och ordens makt och lekfullhet. Hur som , så leker som sagt båda småtjejerna en hel del med ord och att få in dem rätt.

I dag hade T "kommit på" ordet barndom. Så innan i dag utspelade sig förlande konversation:

:D Jadå hon slutade sura rätt snabbt och satte igång att bygga en koja med lillasyster istället. Men jag tyckte det var rätt charmigt sätt för henne att hitta rätt med ordet "barndom".

 

 

 

Vi strävar efter att passa in, räcka till och visa en fin fasad utåt. Men när tar det slut? När rasar hela jäkla fasaden med ett brak? Det vi håller på med i vår värld kan inte gå annat än käpprätt åt hel***e! Nån gång måste ju alla vakna upp ur denna stereotyp till värld som kallas nuet? Vad är det vi strävar efter? Vem är det vi vill behaga? Varför låter vi livet passera med olycka över att det inte blev som vi ville? Är vi lyckliga nu? Så fan vi är! Vi är olyckliga! Vi räcker inte till, vi passar inte in! Vi kväver våra barn i jakten på att de ska uppfylla våra misslyckade liv. "Mitt barn ska minsann lyckas" (För jag gjorde inte det?) Äh, jag blir förbannad på hur jäkla dumma vi är nu! Tror vi på fullt allvar att vi kan fortsätta springa på Bup med våra ungar o sen jobba häcken av oss? Hmmm...KONSTIGT att våra ungar mår fan o skit när VI mår fan o skit i jakten på lycka!?

Vakna upp för fasen folket! Vi BLIR inte lyckliga bakom uppklistrade fasader! Limmet släpper i kanterna, ger små kryphål som blottar sanningen, så ni kommer inte undan! Ni kommer bli avslöjade...

Jag tycker det är väldigt väldigt tragiskt att vi människor låter oss luras av materiella saker som vi tror ska få oss att finna lycka! Varför inte bara KÄNNA lycka? KÄNNA VAD som gör oss lyckliga? Spela inga spel, öppna din själ, LEV! Sluta vara någon som ska passa in! JAG är kanske inte alltid omtyckt (vem fan VILL vara det?) jag öser ur mig ärligheter som svider i både ögon o hjärta på en del, men vet ni? Jag har verkligen oddsen emot mig - vi har inget tjusigt hus (fast det är VÅRT) vi är snart båda två arbetslösa, vi har vilda små barn, en tonårsdotter med hormonsvall, massor av djur (dvs skit i hörnen o hår överallt), inga nya möbler (men dom är fyllda av kärlek istället) Ja, hur som vi har INGET "fint" utåt. Men satan så lyckliga vi är! Men visst fan bråkar vi, vi bråkar o försonas. Vi är nära våra känslor hela familjen - ja jäklar vilket liv det kan vara här. Men vi älskar varandra, vi litar på varandra, vi tillåter varandra att leva, känna och älskas!

Är det något jag vill lära mina barn så är det: Bygg inga fasader, våga vara avskydd, ifrågasätt, våga älska och älskas...lycka kan inte mätas i pengar...

 

Så till alla fasader och "fint ska det va" tänkare: Är vi lyckliga nu???

Morrn morrn!

I dag har vi en ledig dag att se fram emot. Onsdagar är barnen dagisfria så här lev det lite sovmorgon och massa morgonmys.

"Lägg din hand mot min kind och visa mig vägen
Kommer du ihåg den?
Det känns så skönt och komma hem
För när du ser mig, blir du lycklig
Om du känner dig ensam, öppna dig då
Dela med dig av känslan, jag kan nog förstå

Om ditt hjärta slår, kommer jag vara med dig vännen vart du än går.
Om ditt hjärta slår, kommer jag känna av din själ vart jag än går.
Vart jag än går, vart du än går"

 

Hej hallå!

Ett tänkt godmorgon får bli ett god middag istället. För underbara Ullis ringde o vi tjatade bort en fm lite lätt, hehe. Hon är världens goaste, min Ullis. Vi har kännt varandra i 22 år nu. Ja, man känner sig gammal när man tänker så. Men men, skit i det.

 

Hur som, nu svammlade jag väl bort alla läsare där i början. Men för er som är kvar tänkte jag ge en snabb uppdatering av gårdagens möte. Men jag vill inte lämna ut privata grejjer om min M så det blir lite luddigt. Men det hoppas jag ni förstår och respekterar.

Vi hade i allafall möte med M´s lärare i går. Han hade noll förståelse för M och hennes situation i klassen. Hon trivs inte alls och skolan har gjort tokfel när dom delade in de tre klasserna. Till saken hör att M blivit mobbad rejält tidigare, i 4:an, o fick då byta klass. Men men, nu är vi här på ruta 1 igen. Med den enkla skillnaden att nu är man TRÖTT och vägrar luras av falska löften och mesande. Den här gånge körde vi hårdhanskarna på en gång. Vilket inte läraren förväntat sig antar jag? Ha! Typiskt för honom att hans fd elev nu är en bitchig mamma med fågeldräkt ;) Men men, vi löser detta med och jag har inga som helst tvivel om att jag även denna gång kan hålla mitt löfte till min dotter att det kommer bli bra!

Ja, som sagt jäkligt luddigt kanske. Men jag vill inte peka ut någon som sedan blir stött osv osv...

Men att sitta i skolbänken o må skit är INTE ok! O ett löfte är ett löfte, så med eller utan energi är det bara att kämpa på! Jag ger mig aldrig när det gäller mina barns välbefinnande!

Jisses, jag hade ju helt MISSAT att skriva om mammas katt ju! Fick helt för mig att jag berättat för Er! Ni måste ju undrat över förra inlägget då ju. Pinsamt :(

Jaja, hur som. Mamma hade en jättefin norsk skogskatt vid namn Beatrice, kallades Bea. Hon var 11½ år och har varit jättepigg tills för ca en vecka sedan. Mamma har iofs kännt någon knöl på henne och varit hos veterinärer ang detta. Det var tumörer, men inget hon led av men som vet sa kan det där ändra sig fort. Vilket det nu gjorde. I måndags slutade hon äta och sen i lördags kväll/natt slutade hennes bakde fungera så hon hasade sig fram. Mamma hade egentligen tänkt åka till vet som i dag, men i går skrek Bea i förtvivlan och av smärta. Efter samtal till jourvet utan resultat bestämde sig mamma för att en nära bekant fick avsluta Beas liv med geväret. Att lida och plågas som hon är inte humant. Så i går kväll var så äntligen hennes lidande över och nu sover hon gott. Kelar säkert med husse i himlen. Jag tror han stod där och väntade på sin älskade Bea.

Nu är du inte ensam Christer <3

 

I dag har varit lite jobbig för Thelma. Jag tror döden blev så påtaglig för henne iom att mormors katt somnade in i går (Varför säger man "somnade in" egentligen? Det är ju skithemskt, tänk ur en 5-årings perspektiv! Hur ska dom våga sova då? Nä, fy så otäckt! Jag säger då inte så till mina barn, jaja bara en parentes)

Hon pratade mycket om det här i morse innan vi skulle till dagis. Och hon hade pratat en hel del på dagis med. Dom hade utedag i dag så då hade dom gjort en fin bukett till lilla Bea (mormors katt) och bundit i hop den med fint glittrigt band <3

Så när vi kom hem här efter dagis gick jag och Thelma till Beas grav och la dit hennes fina bukett och läste "Gud som haver" Det var en fin stund och jag tror det var något Thelma verkligen behövde. Att få känna att hon sagt adjö "på riktigt" och att nu tar Gud över vakandet över mormors kisse.

Morrn morrn världen!

I dag blir det möte i skolan. Utvecklingssamtal kombinerat med möte för Molly. Så återigen på med fågeldräkten (näbbar o klor) Att det ska vara så förbannat svårt att som vuxen släppa på sina principer o bara vara en vuxen medmänniska istället för bara lärare är något som förvånar mig!

Men jag säger som jag sa på instagram för några dagar sedan: "Ännu en dag i paradiset, men jag är ta mig fan ormen!"

 

Godnatt alla fina! Nu hoppar jag i säng o läser lite. Boken man kan läsa om och om igen!

Den berör! Hur många gånger man än läser den så berör den på så olika sätt beroende på hur man kände från början. Älskar den, den är så jäkla rakt på - så genomäkta och livfull!

 

Så godnatt på er äkta människor med äkta liv - puss

Förra helgen var vi på Halloweenfest. Kände mig riktigt grotesk, men jäklar så kul det var att spöka ut sig! Jag var nån zombievariant med låtsasgravidmage ;)

Var sååå kul o kleta dit låtsassår, ärr o ofräsch hud, hehe

Thelma har alltid varit en tjej med många tankar o funderingar. I fredags kom ännu en skitcharmig tanke till henne. Följande konversation ägde rum i bilen mellan henne och storasyster Molly:

T: Jag vill alltid vara hungrig!

M: Varför då?!

T: För att jag ÄÄÄLSKAR mat!!! :)

Endel tycker att det är en "smidig genväg" att göra gastric bypass (magsäcksoperation) Nä, det är det inte. Det är en operation. I min värld är det inte så att man frivilligt lägger sig under kniven för att det är en kul grej! Nä långt i från. Men seriöst så tycker jag det är skitbra att det blivit mer åtkomligt. Eftersom även forskning bevisar att det är en av de mest effektiva sätten att behålla sin viktnedgång. För det är ju knappast så att man gör en op o sen behöver man aldrig mer bry sig om vad man stoppar i käften eller hur mkt man rör på sig. Man KAN gå upp igen. Sköter man det så gör man klart inte det.
Jag kanske har en syn på detta som retar en del, men jag kan ju bara tala ut ifån vad JAG känner o tycker. Finns ju inga rätt eller fel.
Men att gå ner 68 kg är inte bara tur, det är ett arbete bakom oxå. O framförallt är jag så glad att jag tänkte på min hälsa o gjorde den här op. För min egen skull! För jojjobantning som jag hållt på med, o som tyvärr många gör som kraftigt överviktiga - är inte hälsosamt. Kroppen tar stryk o psyket tar stryk.
Så nä, jag ångrar mig inte ett smack! O om någon frågar mig ang en sån op svarar jag: GÖR DET! Men självklart ska man vara noga o kolla upp sjukhuset där man ska göra det, för det finns bättre o sämre. Jag väntade 2½ år på min op, men jag e så glad att jag gjorde det för dom är otroligt duktiga i Ljungby o jag har aldrig haft några problem. När jag gjorde operationen var jag fet, väldigt stor o ja tjock. Det var inte så, som många tror, att jag satt hela dagarna o åt eller åt fel hela tiden.Klart tusan jag inte åt rätt, men det är många fler faktorer som spelar in än "bara" mat och motion. En ond cirkel helt enkelt som skulle ta väldigt lång tid att förklara. Kanske gör det senare i ett annat inlägg.

Klart tusan att man inte är snyggast i världen naken kanske, men va fasen. Hade jag varit det ändå efter tre barn o en hel massa amning då? Kanske, kanske inte. Men jag är kvinna, o jag är förbannat vacker! För jag ser mänsklig ut! O helt ärligt skulle jag verkligen inte vilja se ut som en 20-åring med duckface, blonderat hår och botox lite här o var ;) Nä, jag ser hellre ut som en helt vanlig 33 årig trebarnsmamma som vissa dagar ser ut som "ojsan, har jag vaknat ännu eller rör jag på mig ändå?" och andra dagar är förbannat snygg! Ja, en helt vanlig tjej/kvinna/nästantant eller kalla det vad du vill. Utan operationen skulle jag inte orka på samma sätt. Jag skulle riskera min hälsa bara genom att gå ner i tvättstugan för kroppen tog stryk av minsta fysisk ansträngning. O tro mig, att kånka runt på 68kg övervikt ÄR skitjobbigt! Så ja, ha vilka tankar o fördomar ni vill - JAG ÅNGRAR MIG INTE!