Tre prinsessor och vi andra...

"DET ORDNAR SIG"

Mormor - jag minns

Publicerad 2009-04-02 23:42:51 i Allmänt,

Jag kommer fortfarande ihåg hur dina kramar kändes mormor! Jag minns! Är så glad att jag minns för jag var så rädd att jag skulle glömma, så rädd att jag skulle glömma hur gott dina kläder alltid luktade och ditt hår. Men jag minns ännu! O jag minns hur ditt skratt lät och hur dina ögon kisade när skrattet lekte på dina läppar. Det fanns inget falsk med dig, inget som inte var äkta rakt igenom.
Jag minns vilken färg dina blusar hade och hur tyget kändes mot kinden när jag kramade dig där vi satt i soffan. Jag minns hur din sockerkaka smakade och att just ditt kaffe luktade mycket mera hemtrevligt än alla andras.
Jag minns exakt hur det såg ut i ditt hem, hur prydligt allt var och att varje gång under nästan mina 30 år så hittade man något nytt, något man inte sett förut men som alltid varit där. Jag minns dina teskedar med färgade glasskaft. Jag minns tavlan som du sa att jag skulle ha en dag (nu blev det tyvärr inte så) o hur du brukade berätta sagor om personerna på den. Jag minns hur du skärde äpplet, vilken kniv du hade, vilket tefat du använde att lägga skalet på. Jag minns tom hur det lät när du harklade dig;)
Jag minns att jag aldrig varit rädd för dig, aldrig varit rädd att berätta något för dig. När alla andra fasade när jag berättade att jag ville flytta till Halmstad var du den som sa att jag skulle våga! Passa på när du är ung sa du. DÅ visste jag att det var rätt.
Men jag minns också att jag kunde titta in i dina ögon och se en del av mig själv där, och att jag ibland kunde se en strimma av sorgsenhet där. Där bakom all tacksamhet och glädje. Där bakom dina glittrande vackra ögon fanns något så sorgset. Något som vi runt omkring bara anade. Något som vi visste men som du valt att inte föra vidare.
Jag minns hur du klappade min kind med dom mjukaste händer jag någonsin känt. Du lärde mig vad kärlek är för du lärde min mamma det. Min mamma har alltid älskat mig och mina syskon. Och alltid sagt det - det är din förtjänst vet du det mormor, För du var kärlek. Hela du!
Jag minns när du tittade på mig och jag kände att jag blev så lugn. Samtidigt var det en väldigt mystisk känsla för man visste att man aldrig kan ljuga eller försköna något för dig. Det gick bara inte.
Lite över ett halvår har gått sen du lämnade oss på jorden. Jag kan inte förstå det. Kan inte tänka på att du inte finns mer. Ofattbart och tomt bara.
Men jag är glad - för jag minns ju! Och alla mina minnen med dig är ljusa. Jag vet att jag inte sårat dig även om jag säkert oroat dig för att du älskade mig. Men jag vet att du visste hur mycket du betydde för mig och att du var så viktig för mig. Jag tror du finns hos mig, och jag tror du hjälper mig på min fortsatta vandring i livet. Och jag minns dig!

(mormor och Thelma några månader innan änglarna behövde henne)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sandra

3-barnsmamma bosatt i mörka småland. Älskar livet i dess enkelhet, men har många tankar och funderingar! Skiter i om jag trampar någon på tårna - då får dom blåsa på det onda o traska vidare! I december 2010 gjorde jag en gastric by pass operation och därmed började min livs resa - och nu är jag 68 kg lättare :D Om det och en hel massa funderingar o livet i allmänhet klottrar jag här på bloggen. Jag står på mig, sticker ut och tycker och tänker en hel massa... Välkommen!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela