Tre prinsessor och vi andra...

"DET ORDNAR SIG"

Min mormor - saknad - älskad!

Publicerad 2009-10-01 10:21:14 i Allmänt,

För ett år sedan i dag förlorade jag min älskade mormor. Hon fattas mig och sen den dagen är mitt hjärta ärrat. Jag saknar henne så himla mycket och kan än i dag komma på mig med att vara på väg att gå och hälsa på henne. Ibland slår jag nästan hennes nummer för att genast komma på att hon inte finns längre.
Man går vidare i livet, men något saknas. NÅGON saknas. Hon som alltid fanns där, hon som kände mig bättre än mig själv!
Hon fick inte träffa Vinga, hon hade tyckt att hon är så söt :) Kanske hade hon tyckt att det var lite konstigt namn?
Jag brukar fantisera om hur hon hade kramat om lillan, hur hon hade fnissat (så där som bara hon kunde) åt Vingas enorma pruttar o Thelmas busiga upptåg, haha.
Inte en dag går förbi utan att jag tänker på henne. Iland pratar jag med henne, men oftast fäller jag bara några tysta tårar.
Jag har lite svårt att gå till graven, det blir så definitivt att hon är död då. Men jag tror min mormor förlåter och förstår varför stegen dit är tunga och sällsamma.
Om du vore här nu mormor. Då skulle jag säga att jag ÄLSKAR dig! Jag skulle fråga hur du har det. Om du saknar mig. Om du ser oss, om du ser vårt liv. Jag skulle falla in i din famn och låta mig tröstas av din värme. Jag skulle gråta, du skulle säga: gråt inte. Jag skulle få känna mig liten hos dig. Jag saknar dig så mycket lilla mormor! Du fanns alltid där, du förstod, du lyssnade, du såg alltid min sida av saker. Du fördömde ALDRIG mina drömmar, du sa till mig att våga. Och nu då? Vem förstår mig som du gjorde?

Den där dagen för ETT ÅR SEDAN glömmer jag aldrig.
Jag hade suttit på jobbet o funderat på om jag inte skulle ta o hälsa på mormor i morgon! (detta förbannade imorgon - gör saker NU, imorgon kan det vara för sent!)
När jag kom hem mötte en blek Stefan mig i hallen. Jag förstod att något hänt.
"Du ska ringa din mamma, hon är hos din mormor" det var allt han sa. Jag förstod och hjärtat bankade så hårt.
Är mormor död?, frågade jag.
Ring din mamma nu, sa han bara.
Jag ringde, minns att händerna darrade och hur jä*la ONT det gjorde i bröstet innan mamma svarade.
Jo, mormor var död. Min moster hade hittat henne.
Jag skrek, f*n vad jag skrek. "Nej nej nej, inte hon inte hon. Jag skulle ju hälsa på henne mamma!" Mamma var stark för min skull, hon sa lugnt: Du får gärna komma hit om du vill ta adjö.
Stefan körde mig. Jag rökte då så jag tog en cigg innan jag orkade gå in. Mormor låg där i sängen, så fin. Jag kramade henne o smekte hennes kalla kind. Jag sa att jag älskar henne o jag grät jag grät i mängder. Hela den dagen gick som i ett töcken.
Kändes så overkligt!

Saknaden blir inte mindre, den bara förändras och blir en del av ens liv. Livet går vidare, jag är lycklig men jag kommer alltid sakna min mormor enormt mycket. Hon var min mentor, den jag kunde lita på och anförtro mig till. Det är borta, men hon vakar över mig och jag vet att mina barn har världens bästa skyddsängel!

Sov gott lilla mormor!

Kommentarer

Postat av: sara

Publicerad 2009-10-01 20:13:03

åå dina ord rörde mig till tårar. vet hur du menar. man har bara en sådan människa i sitt liv en gång. förstår saknaden. kramar i massor!

sara

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sandra

3-barnsmamma bosatt i mörka småland. Älskar livet i dess enkelhet, men har många tankar och funderingar! Skiter i om jag trampar någon på tårna - då får dom blåsa på det onda o traska vidare! I december 2010 gjorde jag en gastric by pass operation och därmed började min livs resa - och nu är jag 68 kg lättare :D Om det och en hel massa funderingar o livet i allmänhet klottrar jag här på bloggen. Jag står på mig, sticker ut och tycker och tänker en hel massa... Välkommen!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela