Tre prinsessor och vi andra...

Jag sitter här o funderar på vad jag ska skriva...men kommer fram till att nä, jag vill egentligen inte skriva nått. INget viktigt. INget som får er att jubla. Livet är bra, vi har det bra. Vi gör som vi alltid gör - kör vårt race ;)

 

I dag har varit en riktig slappesöndag med massa hemmays o ungar som bråkat o nog egentligen behövde komma ut lite. Men vädret var trist, jag var trött o Stefan likaså - o ja mina barn kanske BORDE kommit ut, men nä dom dör inte av en innedag. Så nope, det blev inne m film istället.

Hoppas ni haft en fin fin dag...

Natti natt o kram

Förvånas återigen...eller nej nu ljuger jag! Jag förvånas inte längre. Jag förfasar över hur mycket vi människor måste pressa varandra för att få gensvar. Vi måste må superbra för att må superdåligt här i landet lagom. Man ska inte skrika, men vi ska höras. Vi ska inte stå tysta, men inte göra för mycket väsen av oss. Vi ska egentligen ingenting, men vi ska ändå ta för oss?

Återigen står jag här o stampar denna förbannade mark som kallas skolväsendet i Sverige! O jag suckar, biter ihop ibland, blir asförbannad ibland. Men jag är en sån där jobbig människa som lever lite i det gamla fortfarande. Då när man gjorde saker av respekt för andra (jo, det är sant vi HAR faktiskt gjort det- förr i tiden! Tokigt va?) då när man höll på principer och stod rak i ryggen även när benen vek sig. En sån är jag! Jobbigt som attans jo jag vet. Men vem tackar mig om jag låter mina barn falla pga att vårt samhälle har bestämt sig för att ha ett tempo i 200 istället för ett där alla är välkomna i sin takt?

Som de flesta av er vet är det återigen lite strul i Ms klass... O man blir så förbannat TRÖTT! Saker som egentligen skulle kunna ta 1 dag är nu uppe på mer än 6 veckor! (O jo, jag VET att det skulle kunna lösas på 1 dag - det har det gjort innan. Då de påstod att det kan man inte, men när jag "lite trevligt" föreslog att jag kunde prata lite med tidningen, så tjipp tjopp så var det löst nästa dag! Myyyyycket märkligt?)

Så här velas o funderas i landet lagom. För visst är det kanske så att jorden kommer lite ur sin bana när man helt plötsligt stöter på en mamma (som dessutom är relativt ung för att ha ett barn på 13 år) som står upp för sitt barn o vägrar bara tacka o ta emot?

Jag är supertacksam för att vi bor i ett land där våra barn har en så fin möjlighet att FÅ gå i skolan - missförstå mig inte där! MEN, varför ska det behöva pressa våra barn till gränsen så många ggr?

Nä, nu tycker jag det är färdigdaltat o jag tycker jag har RÄTT att kräva att mitt barn ska må bra när hon går till skolan. Ska se fram emot denna underbara tid som skoltiden faktiskt kan vara.

Ganska enkelt egentligen, är det inte?

Härligt vintervitt ute, kallt frisk luft o vackert överallt. Japp så är det här i Småland nu.

Blev kälken till dagis för småputtarna i dag. Oftast åkte dom tillsammans men ibland turades dom om. Hur som så var det såå mysigt att gå till dagis när det "knakar" så där härligt under fötterna o solen kikade fram. O barnens rosiga kinder slår allt på jorden - älskade ungar <3

 

Jahopp. Jag är ju en av alla dessa facebookare då. Egentligen tror jag ingen vet varför behovet av facebook ÄR så stort? Jo, att vi alla har bekräftelsebehov är väl redan känt o kanske är det just där vårt behov kommer in? Det är vad JAG tänker o tror i allafall. För ingenstans som på facebook kan man väl gnälla så, berömma sig själv o andra, ge o ta osv osv.

Jag gillar faktiskt facebook, i all sin råa enkelhet o komplicerade baksida. Det förenklar o försvårar.

Som nu tex. En facebookvän till mig ville sälja sitt marsvin o skrev detta på sin status. O eftersom jag själv har två marsvin OCH är hyfsat påläst om dessa djur ifrågasatte jag om den var ensam. Fick som svar att ja, den var ensam nu men de hade varit två men den verkade gladare nu som ensam. O eftersom det är lag på att ha minst två marsvin (de är flockdjur) påpekade jag detta lite snällt att de kanske ska försöka sälja till ågon som redan har en hane innan o behöver sällskap? Tjipp tjopp så var man bortplockad som vän, haha. Haha, ja inte blir jag sur. Tycker snarare att det är skönt om någon inte klarar ärlighet så kan dom så gärna få plocka bort mig. Men jag lider dock med folks slit o släng tänk över levande varelser för att de är för dumma för att fatta att djuret dom har inte pratar samma språk som vi människor, men men det är ett annat kapitel...

Tillbaka till facebook.

Varje morgon när jag går in på facebook möts man av en hel hög m fraser som "godmorgon" o så en hel uppdatering om vädret o så. Ibland ler jag o skriver likadant, ibland suckar jag o loggar ut. Det är väl så de flesta av oss fungerar eller? Vi har olika toleransnivå beronde på yttre o inre omständigheter.

 

Jag använder mig nog en hel del av ironi på facebook. Dumt ibland eftersom en del inte förstår det o tar väldigt illa vid sig. Det ber jag om ursäkt för men samtidigt känner jag att jag tänker ju inte förändra mitt sätt att vara i verkligheten på facebook? Jag är en ganska ironisk o brutalt ärlig människa - take it or leave it lixom ;)

 

Men vad är det då som gör att vi lägger ner all denna tid o energi på facebook? Är det inbillad omtanke, äkta omtanke, bekräftelsebehov eller något annat?

Jag är skitglad att facebook finns! Finns mängder av människor som jag aldrig hade hållt kontakten med om det inte vore för facebook! Skithärligt ju :)

Sen finns de dem som man har som vänner men inte pratar med nått vidare, men det finns möjlighet att göra det om man vill - det är väl lite tanken m facebook: Vänskap på sina egna villkor?

Sen tar ju en del sakerna lite väl ordagrant o då kan det ju bli lite fel, särskilt om man är som jag då när man skämtar lite o så.

Men att inte ha facebook är att stå lite utanför i vårt samhälle just nu, det tror jag många kan se.

 

Det som är lite kul tycker jag är att så många gnäller på att så många skriver oviktiga saker. Typ "Godmorgon, solen skiner!" Haha, ja vissa dagar kan jag väl oxå sucka när jag läser det för femhundafetioelfte gången. Men det fina m facebook är att man faktiskt har ett val. Man kan välja bort uppdateringar, amn kan scrolla förbi o man kan välja att lägga sin energi på nåns status o gå o slösa bort dyrbar positivitet på negativitet;)

Velet är fritt! Men ingen kan ju egentligen gnälla på att man själv VALT att läsa nån annans status eller?

Eller hur tänker ni om facebook?