Bitterfittor!!!
Bitterfittor finns det gott om! Ibland kan jag säkert vara en av dom. Men bara sporadiskt och inte som ett konstant tillstånd!!! Men jag känner några som kanske borde titulera sig som just "bitterfitta"!?
Varav en av dessa är värre än dom andra. Hon gnatar o gnäller så mkt att det är skrattretande. Trots min avsky för dessa sorts människor känner jag att mitt hjärta ändå tar åt sig och blir sårat :(
Kanske beror det på VEM som "bittrar av sig"?
Så hur löser man detta? Troligen kommer dessa människor aldrig inse att dom går miste om mkt när dom låter bitterheten ta över och styra. Men att ändra sig själv är ju inte heller rätt. För jag vill inte foga mig för bitterheten! Som i dag när en av dessa bitterhetens donnor hade många starka åsikter som var elakt personliga. Jag kände tårarna stocka halsen så orden inte ville komma ut på rätt sätt. Jag valde att inte låta henne höra det och bet i stället av meningen på ett smidigt sätt. Kanske fel, men att göra avkall på sin egen person verkar vara den enda lösningen.
Ibland undrar jag dock varför hon har valt mig som sin kompost? Är det för att hon tror sig ha rätt att såra mig utan att jag ska ta åt mig? Jag vet inte. Men jag vet hur ont det gör att alltid behöva försvara sin person och dom man älskar som inte passar in i ramen.
Känner mig ledsen och sårad. Bryr hon sig? Troligen inte. Hon har fullt upp med att bygga på sin personlighet, bitterfitta!
Varav en av dessa är värre än dom andra. Hon gnatar o gnäller så mkt att det är skrattretande. Trots min avsky för dessa sorts människor känner jag att mitt hjärta ändå tar åt sig och blir sårat :(
Kanske beror det på VEM som "bittrar av sig"?
Så hur löser man detta? Troligen kommer dessa människor aldrig inse att dom går miste om mkt när dom låter bitterheten ta över och styra. Men att ändra sig själv är ju inte heller rätt. För jag vill inte foga mig för bitterheten! Som i dag när en av dessa bitterhetens donnor hade många starka åsikter som var elakt personliga. Jag kände tårarna stocka halsen så orden inte ville komma ut på rätt sätt. Jag valde att inte låta henne höra det och bet i stället av meningen på ett smidigt sätt. Kanske fel, men att göra avkall på sin egen person verkar vara den enda lösningen.
Ibland undrar jag dock varför hon har valt mig som sin kompost? Är det för att hon tror sig ha rätt att såra mig utan att jag ska ta åt mig? Jag vet inte. Men jag vet hur ont det gör att alltid behöva försvara sin person och dom man älskar som inte passar in i ramen.
Känner mig ledsen och sårad. Bryr hon sig? Troligen inte. Hon har fullt upp med att bygga på sin personlighet, bitterfitta!
