I dag satte jobbandet i gång. Ska jobba på Profil Gruppen här i byn nu i sommar. Så nu är jag TRÖTT! Så vet ni om det inte blir så mkt inlägg. Jag e sjukt trött, men dagen har gått jättebra :D Men nu säger jag godnatt, höres!
Hoppas Ni får en jättehärlig midsommarafton alla där ute! Solen lyser med sin frånvaro här, men så är det ju ofta på midsommarafton så det får man kanske räkna med ;) Som jag sagt innan ska vi till min kusin Benny m familj i em/kväll. Kl 15 ungefär ska vi dit. Ska bli superkul. Hoppas solen kikar fram lite i allafall, så vi kan göra midsommarstång som dom små får dansa runt. Hur som, ha nu en underbar Midsommarafton!!!
Hej på Er! Nu sitter jag här o lunchar på en god macka med skinka o tomat. Inte värsta lunchen direkt, men gott som attans för det ;) Jag vaknade med en jävulsk skallabank i dag. O den vill inte ge sig...Usch så trist! Men trots det hade jag lovat att vi skulle pyssla med trolldeg i dag så det var bara att röra i hop en trolldeg o sätta i gång. Vinga var mest sur för att hon inte kunde äta degen (den smakade inte så gott. Ättlit, enligt Vinga <3 ) Men jag och Thelma satte i gång vår skaparverkstad! O jisses va kul det var när vi väl satte igång! Här skapades "kanelbullar", "kringlor", "köttbullar", "spagetti", "stekta ägg" och en massa annat som nu står på tork i ugnen. Så får det torka över natten sen. O i morgon blir det till att måla dom. Kommer bli jättefint! Så enkelt och roligt det är att använda sig av trolldeg. Mycket roligare och billigare än att köpa tråkiga plastleksaksmat om du frågar mig :D
Vi använder oss av ett väldigt enkelt recept på trolldeg: 2 dl varmt vatten 1½ dl salt 4 dl mjöl
Jag bara rör i hop det med elvispens degkrokar o så är det bara fantasin som sätter gränser. Ett tips för en regnig dag kanske? Man kan ju göra allt möjligt kul. Men med lekmat blir det ju kul dubbelt upp! Kul när man gör det och kul att leka med ;)
Kort kommer senare.
Nähä, nu ska jagplocka lite här o sen blir det vila o vänta på Stefan som nog får ta en runda förbi apoteket o köpa Treo. Ha en underbar dag!
Mitt liv varar bara i ca. 15 år. Skild från dig betyder sorg för mig, tänk på det när du skaffar mig.
Ge mig tid att förstå vad det är du begär av mig.
Gör mig tillitsfull ty du är mitt hela liv.
Var inte arg på mig för länge åt gången och spärra inte in mig som straff.
Du har ditt arbete, dina vänner och nöjen, jag har bara dig.
Tala till mig även om jag inte förstår dina ord, men din stämma översätter allt.
Vet du att jag aldrig glömmer hur man är mot mig.
Om du slår mig tänk då på att mina tänder med lätthet kan krossa din hand, men jag använder inte min makt.
När du blir irriterad på mig för du själv har brått, så tänk på att jag kanske har ont i magen, kanske låg för länge i solen eller bara är trött och ledsen på allt.
Ge dig tid med mig då jag blir gammal ty även du blir gammal en dag.
Var hos mig när jag har det svårt ty allt blir lättare för mig om jag har dig.
Vi har som tradition att fira med min kusin Benny och hans familj. Vi har gjort det i tre eller fyra år nu. Och vi brukar alltid ha så himla mysigt o kul ihop. Så i dag ringde Benny o vi bestämde att vi ska komma till dom runt tre-fyra på midsommarafton (kör vartannat år hos varandra så i år ska VI vara hos DOM)
Jag längtar verkligen, ska bli så roligt o träffas! Vi kommer så bra överens allihopa. Både Benny och hans fru Maud är så lätta o enkla att umgås med. O deras barn är jättegoa. Thelma och deras yngsta, Thelise, är lika gamla så dom leker bra. O Molly o deras Moa är lika gamla, fast Molly ska inte fira m oss i år. Hur som så ska det bli skitkul! :D
Vad ska ni hitta på i Midsommar? Har ni några speciella traditioner ni "alltid" gör?
Det är flertalet människor som påpekat att jag är jättelik Helen Sjöholm. (Hahaha, tom en som försökte ragga upp mig på krogen i tron att jag verkligen VAR Helen Sjöholm. Fast klart där spelade kanske alkoholintaget roll med, hihi) Hur som, så har en hel del påpekat detta. (Tom en vän till Helen ;)) Smickrande o vara lik en "kändis" visst, men personligen tycker jag inte vi är lika ett dugg faktiskt så jag har svårt att förstå de som tycker vi är sååå lika! Vad säger ni, finns det nån likhet?
O så jag då: Lite dålig bild på mig där, får kanske leta upp en annan. Men men, ni ser ju på ett ungefär ;)
Ja, som sagt, har börjat spåna på en idé. Men vet inte riktigt hur jag ska gå vidare...hmmm... Vill inte säga vad det är, men det har med skrivande o göra. Och det skulle kunna bli riktigt bra - tror jag?
Regnet öser ner och jag gillar det. Men samtidigt är det något vemodigt över regn. Något onåbart, något som får mig att stanna upp och reflektera...
Vad är viktigt? Vad är värt något? Vem är jag? Denna lilla människa som sattes på jorden för ett syfte...NÄR får jag veta det syftet? Eller vet jag det redan men har inte tagit steget fullt ut så jag har missat syftet i min livsvanding? Eller lever jag redan i syftet? Eller har vi inga syften med vårt liv? Jag tycker inte om att tänka så...
Jag är en person som gärna vill se syftet med det jag gör, vill veta varför jag gör det jag gör. Men så ser man på alla som springer runt i detta hamsterhjul kallat livet. Då förundras jag. Då stannar jag upp... Vad jagar vi? Åt vem jagar vi? Varför låter vi oss påverkas av livets rörelser så vi bara flyter med? Vad är det som gör just mig arg, ledsen, sårad, glad, upprymd, kärleksfull? Jag vet det. Men jag vet inte VARFÖR. För att jag är den jag är, visst så är det. Men varför? När jag skapades, vem bestämde att just jag skulle känna det jag känner. Att just jag skulle påverkas som människa av det som påverkar mig.
Vem är andra att döma mig? Vem är andra att styra mig? Hur långt kan man gå, hur långt orkar man? När avgörs om man klarat sitt livsuppdrag? VEM avgör? Ska lilla jag behöva ta det beslutet? Eller får jag vila från beslut och bara finna mig i situationen, bara andas lugnt och stilla och välkomna syftet?
Kanske är det så att jag redan vet mitt syfte. Kanske vet jag vart jag är på väg, men kanske skrämmer det mig. Kanske är det lättare att backa än att ta stora kliv framåt. Och kanske är det därför jag valt att stanna. Då har man det man har, man vet varför och när. Men man vet inte när man går vidare vad som väntar bakom nästa vägskäl.
Jag är en "grubblare". Jag finns, jag andas och jag ÄR. Jag är nöjd med det mesta, men ibland går luften ur mig. Ibland blir jag riktigt förbannad. Särskilt arg blir jag när jag känner att folk är ytliga. Pengakåta och kappvändare. Fjäskare helt enkelt. Kanske är vi alla det i grund och botten, men det gör mig upprörd ändå. Vet inte vad jag ville med det här inlägget, men ord som fanns i mitt inre pockade på att få komma ut. Nu finns dom här. Ord som bildar meningar. Meningar som bildar tankar...
I dag skulle Molly och hennes vän Leonie åkt till Halmstad, till Mollys pappa. Dom har planerat detta länge, längtat o fnissat hela kvällen i går. Planerat allt dom skulle göra o ja, jätteglada var dom. Så vaknar Molly i morse med en hals som värker o öron som gör likadant :( Till råga på det har hon feber, 39,3. Så resan till Halmstad blev inställd. Tom Molly själv sa: "Jag orkar verkligen inte åka" Och DÅ är hon sjuk, för hon brukar verkligen kämpa på o åka no matter what! Så här var ledset i morse, dom var så besvikna båda tjejerna...tycker så synd om dom...förstår verkligen dom, men samtidigt var det ju tur i oturen att hon blev sjuk INNAN hon/dom åkte.
Iom att Thelma var hos doktorn i går o dom konstaterade dubbelsidig öroninflammation, så kan det ju mkt väl vara så att samma bascilusker hoppat på Molly. Så hon ska till VC i dag vid 12. Tyckte det var lika bra att hon fick komma på en gång så man slipper åka till jouren i helgen. Det var egentligen fullbokat i dag men dom var snälla o jobbar på sin lunch så hon klämdes in vid kl 12. Stefan följer med henne så hon slipper gå/cykla när hon är sjuk. (Han har varit hemma hela veckan för han vab:ade och så har han varit sjuk själv)
Så här blir en lugn helg med massa vila för lillan. Just nu ligger hon i soffan, helt glansig i ögonen o febrig, o tittar på Marley & Me (dom såg aldrig den i går) Men hon är verkligen inte pigg lillan :(
För oss andra blir det en vilohelg oxå, lr nä jag tänkte röjja lite här hemma. E sååå städsugen, hehe. Här ska rensas o slängas o fixas. Lika bra o passa på när man ändå "måste" vara hemma ;)
Sett en underbar, vacker o fruktansvärd film i kväll! "Marley & Me". Den handlar om John och Jennifer Grogan som skaffar sig en hund (eller inte bara en hund - en LABRADOR), Marley. Men Marley har inga planer på att snällt foga sig som husdjur och paret Grogan får kämpa med en hund som gör lite som han själv vill, men som till slut kanske kan lära dem något om livet.
En helt underbar film, men den fick mig att gråta som jag ALDRIG gjort förut! Och beslutet att leva med dessa underbara varelser - hundar - känns ännu mer självklart och ännu mer jobbigt! Det är en plåga när ens bästa vän inte finns längre, men glädjen det ger när dom finns hos oss är så värdefullt och en så vacker gåva så det uppväger det!
I förrgår var mamma här o gosade m Scooby-Doo. Dom fann varandra direkt o mamma blev helt såld! (Vem som nu inte blir d i denna lugna kärleksfulla goskille;))
I går slutade lilla tussan 5:an. Så lycklig var hon, så skönt med sommarlov :) Jag var och lyssnade/tittade på henne, o dom andra barnen, i kyrkan. Efter det cyklade vi hem och åt jordgubbstårta till fika.
Sen mös vi m popcorn o film (det kan man göra mitt på dan när 3/5 av familjen e sjuk)
Så nu har ett långt härligt sommarlov börjat för Molly. Sovmorgon nästan varje dag:D
I dag är det skolavslutning här. Tänk att lilla Mollan redan slutar 5:an, jisses vad tiden flyger i väg!
Skolavslutningar är riktigt mysigt tycker jag...men samtidigt kan jag inte låta bli att få en klump i magen när jag tittar på alla förväntansfulla barn i kyrkan. För mitt i bland dessa lyckliga barn, vars liv är enkelt o sommarlovet enbart är något som är roligt, finns det barn som sitter där med ont i magen. Barn som räknar dagarna tills dom får börja skolan igen. Barn som hellre går i skolan än att ha sommarlov. Barn som inte serveras jordgubbstårta när dom kommer hem från skolavslutningen. Barn som är rädda att gå hem. Barn vars föräldrar skiter fullständigt i om dom slutar skolan eller inte. Barn som hånas av sina vänner för att dom "inte har fin kläder" (hur ska man kunna ha det om mamma o pappa struntar totalt i det?) Barn som hatar sommarlov mer än allt annat. Dessa barn går mina tankar alltid till mitt i all glädje. Det finns fler sånna barn än man tror... Önskar denna dag kunde vara en glädjens dag för ALLA barn! Samma glädje som för min dotter är självklar. Önskar att ALLA barn fick känna den avslappningen, det lugnet som en skolavslutning innebär för min dotter. Önskar ALLA barn fick springa hem med glädje o veta att ett helt underbart sommarlov ligger framför dem. Min dotter slutar skolan, min dotter är glad, min dotter firas, min dotter tar det för självklart att man älskar att ha sommarlov...SÅ skulle ALLA barn känna en dag som denna...
Mår kanon, vikten går neråt i lagom takt o livet som "nästan normalviktig" börjar kännas greppbart. Hittills har jag gått ner 39,1 kg, så snart 40 kg alltså. Om 17,9 kg är jag i MÅÅÅL :D Känns rätt otroligt att det faktiskt funkar så bra. Inga konstigheter, jag mår bra, kan äta allt (vilket tyvärr många verka tro man inte kan efter - inte sant i mitt fall alltså ;) ) Livet känns enklare o sååå mkt roligare! Visst är det underbart att kunna få på sig vanliga kläder o slippa leta bland stora storlekar. Man kan välja kläder efter sin personlighet, inte efter sin storlek. DET känns underbart! Fast egentligen är det där ju "bara" en bonus. Livskvalitén man fått är det som gör att livet känns så himla härligt! Det som normalviktiga tar för givet o som vi "tjockisar" måste tampas med varje dag, det har helt plötsligt försvunnit. Som hur trött man kan bli av att bara gå upp för en trappa, eller förnedringen man känner när man inte kan åka karuseller med sina barn (man får inte plats!) Eller frustrationen när ens barn vill leka o man faktiskt inte orkar springa runt o spela fotboll. Nu är livet mkt enklare. Mkt mer självklart. På något sätt hade man tyvärr bara accepterat att jaha det är så här det är, man trodde att det var så livet skulle vara. Att man skulle begränsas. Nu vet jag bättre, nu vet jag att det inte behöver vara så! Livet kan vara mkt enklare, roligare o tokigare. O den SANDRA jag egentligen är börjar framträda allt tydligare. En halvtokig spontan tjej som gärna hittar på tokigheter. En tjej som faktiskt inte skäms att gå in på Mac Donalds med sina barn längre. Jag har hittat mig själv, jag mår bra och livet är underbart, värdefullt o ROLIGT! Det enda som stör mig en aning är armarna. Att det blir fult "häng" där... Fast det känns som jag kan leva med det, att det är ett jävligt litet pris att betala för att vinna tillbaka sitt liv. Men OM det finns möjlighet ska jag fixa det senare. Här i landstinget där jag gjort min gbp ingår bukplastik utan kostnad. Dock har jag inga problem m magen, den följer lixom med. Möjligheten man har är att ansöka om att få "fixa" armarna istället för magen. Det är inte lätt o få igenom, men i vissa fall godkänner de det. Så söka kan man ju göra i allafall. Får man avslag så får man. O då får man väl bli lite rik o bekosta det själv framöver om man känner att det känns som man lider väldigt av det. Men som sagt, vad är det för futtigt pris att betala m lite "häng" jämfört med att få sitt liv tillbaka? ;)
I går blev en dröm till verklighet! Efter massa års längtan, önskan och drömmande är han äntligen här!!! Vår alldeles egna labradorvalp!!!!! :D :D :D Vi skulle egentligen väntat till nästa sommar. Men så skaffade syrran sin lilla valp, Freja. O då väcktes längtan efter en labradorvalp ännu mer. Plus att vi kan gå massa kurser tillsammans. O hundarna lär känna varandra direkt :) Så jag letade och rådgjorde med uppfödare, veterinärer o annat kunnigt folk. Alla var eniga om att iom Maltes problematik till att vara ensam o andra faktorer vore det bästa att skaffa nu. Efter en del letande hittade vi en svart labradorkille som vi fick ett bra pris på. Han är renrasig labrador, men dock inte reggad i ssk. Vilket inte gör oss ngt iom att vi är totalt ointresserade av utställningar. Mentaliteten och fysiken känns viktigast. O jag drömmer om att träna, lydnad, agility, spår lr ngt. Så i går hämtade vi hem vår nya familjemedlem... Vår lilla kille är 9 veckor, superlugn o sååå underbar. (såklart, vilken valp är inte det?, hehe) Familjen röstade om namn o stod eniga. Denna lilla underbaring är: SCOOBY - DOO alias "Scooby" "Scoob" Jag är förälskad <3
Vi har byggt en kattgård! Bästa beslutet NÅGONSIN om du frågar mig ;) Vi har pratat om detta från och till ganska länge. I första hand för att jag vill inte irra runt orolig och leta efter min katt längs med vägarna. Jag vill inte heller få hem en katt som blivit påkörd o skadad eller sparkad av nån elak människa. Men även för hänsyn till mina grannar. JAG personligen älskar MINA katter men jag erkänner att jag blir mindre glad när andras katter kommer o bajsar i barnens sandlåda eller tycker vår altan är ett utmärkt ställe att använda som toa. Många har åsikten att katter ska gå fritt. Men detta är absolut inte det enda rätta. Att vara tamkatt är oxå helt fel enl kattens natur så redan där brister det argumentet. Plus att en tamkatt har mist många av sina naturliga instinkter. Dom är vana att få maten av matte/husse tex. Vår Smilla har varit frigående katt i 3½ år så visst var man orolig att hon skulle må dåligt av att bli "instängd". Men vi oroade oss i onödan! Hon fullkomligt ÄLSKAR kattgården. Hon gillar den så mycket att häromdagen råkade Thelma öppna dörren när jag var ute o Smilla smet ut. Jag tänkte fasen m nu får jag locka o försöka få tag på henne. Men hon traskade helt lugnt ut o gick fram till dörren till kattgårde o tittade på mig o jamade. Precis som: Hallå, ska du öppna så jag kan gå in eller? Haha, sötisen. I framtiden kommer vi även näta in altanen så hon och Svea kan gå in o ut lite mer fritt sas. O man kan ha balkongdörren öppen som passage.
Nu vill jag bara påpeka att jag tycker INTE människor som har sina katter frigående är dumma på något sätt. Alla väljer så klart hur man vill göra. Men vi valde detta och är mer än nöjda. O jag tycker absolut inte man ska tveka om man funderat i samma banor ;)
Kattgården klar :D
Smilla inspekterar gården för första gången Klättra i klätterträdet är härligt Småknoddarna testar oxå att vara ute, roligt tycker dom! Lillkillen njuter i solen Märta tycker oxå det är mysigt Svea mös in i kattkorgen när det blev lite för varmt (hade lite ont i ögat denna dagen med)
Nu har Stefan gått på "pappakväll" på dagis. Dom skulle käka lite o dricka lite o så. Skitkul initiativ tycker jag allt ;) Dom hade "mammakväll" för några veckor sedan men då kunde jag tyvärr inte gå för d var på Thelmas födelsedag. Men jag tycker det är kul att dom drar ihop sånna saker, så man lär känna varandra på ett annat sätt än "bara" som föräldrar. Synd att vädret är lite trist, men dom får säkert kul ändå.
Själv sitter jag här o väntar på efterrätt :D Molly har nämligen fixat maten här i dag. Jag fick det i morsdagspresent, att hon skulle göra trerättersmiddag i dag. Så himla gulligt! Till förrätt blev det små ölkorvar, oliver och fetaost på tandpetare. Var jättegott verkligen! Till varmrätt blev det korv o pommes o majs till det. Det var gott o hon hade fixat allt själv! O nu blir det snart chokladpudding med grädde. Mums!
Varför plågar jag mig??? Titta titta titta - hur underbar är inte denna lilla varelsen? Det gör ont i mig av längtan - vill ha en labbebuse ju! Nu! Helst i går typ, hihi
jag orkade sitta här o skriva ner en massa bra ord som skulle bilda meningar som ni kunde läsa och kanske le eller snyfta över. Men jag kan inte... Hela mitt huvud är fullt av tankar som avlöser varandra. Ord som bildar funderingar som gör skallen tung och tankfull. Med det inte sagt att jag mår skit, med det inte sagt att jag mår underbart. Jag bara...ja...bara... Jag orkar inte skriva ner allt underbart som händer, men det händer. Jag skulle förmodligen uppskatta det mer, njuta en gnutta extra om inte skallen var så full av tankar som fyller ut, trycker på o pressar med all sin kraft för att få plats. Men det är inte synd om mig, det är inte så att jag söker empati för nått. Jag försöker bara förklara vart jag är. Jag är här, finns här. Men ibland får livet ta plats lite mer, får kännas lite mer. Ibland måste man finnas tillgänglig i det verkliga livet lite extra. Finnas där för någon på ett annat vis...även om man inte får det så gör man det ändå. Det är det som är kärlek, vänskap, mänsklighet. Tillgänglighet. Jag kommer snart tillbaka, kanske redan i kväll, eller kanske inte...jag vet inte. Livet får ta tid... KRAM
3-barnsmamma bosatt i mörka småland. Älskar livet i dess enkelhet, men har många tankar och funderingar! Skiter i om jag trampar någon på tårna - då får dom blåsa på det onda o traska vidare! I december 2010 gjorde jag en gastric by pass operation och därmed började min livs resa - och nu är jag 68 kg lättare :D Om det och en hel massa funderingar o livet i allmänhet klottrar jag här på bloggen. Jag står på mig, sticker ut och tycker och tänker en hel massa... Välkommen!
