Jag önskar...
Hela mitt huvud är fullt av tankar som avlöser varandra. Ord som bildar funderingar som gör skallen tung och tankfull.
Med det inte sagt att jag mår skit, med det inte sagt att jag mår underbart. Jag bara...ja...bara...
Jag orkar inte skriva ner allt underbart som händer, men det händer. Jag skulle förmodligen uppskatta det mer, njuta en gnutta extra om inte skallen var så full av tankar som fyller ut, trycker på o pressar med all sin kraft för att få plats.
Men det är inte synd om mig, det är inte så att jag söker empati för nått.
Jag försöker bara förklara vart jag är. Jag är här, finns här. Men ibland får livet ta plats lite mer, får kännas lite mer. Ibland måste man finnas tillgänglig i det verkliga livet lite extra. Finnas där för någon på ett annat vis...även om man inte får det så gör man det ändå. Det är det som är kärlek, vänskap, mänsklighet. Tillgänglighet.
Jag kommer snart tillbaka, kanske redan i kväll, eller kanske inte...jag vet inte. Livet får ta tid...
KRAM