Livet...och jag...
Saknar o längtar. Mmmm...
Ibland kommer frågor upp i ens tankar, frågor som man inte vill ha, frågor som man inte vill svara på.
Stöter bort, glömmer. Varför svara när det inte finns något svar där?
Livet är härligt, jo men visst. Sorg är också livet, tårar likaså. Och saknad också. Glädje är livet, skratt som ekar i ett allt för tyst sinne. Kramar som värmer, blickar som kyler. Närhet som ger trygghet, närhet som är påträngande.
Livet...ja vad är livet då?
Saknad, glädje, skratt o tårar? Livet?
Jag älskar att leva. Älskar det livet gett mig. Kan vara bitter ibland - det hör kanske till? Kan missunna andra, jag vet det - förlåt...
Jag retar upp folk, mitt sätt att vara retar kanske normen där jag inte passar in - aldrig passat in. Jag kör mitt race - du är välkommen att haka på. Men jag förändrar mig inte - det här är JAG! Jag är den jag är - jag lever!
Inte ska man gråta - varför inte då? Om jag vill gråta gör jag väl det? Jag skrattar för högt, vassego! det bjuder jag på, för jag är den här, det här är jag!
Visst vore det enkelt att anpassa sig, att vara en del av allt som man ska? Vore det inte så mycket bättre kan tyckas? Nä, då bleknar jag. Mina avtryck spolas bort o JAG finns inte mer. Så jag gör min grej, jag fortsätter...jag ÄR!
Jag står nära mina känslor, det är sån jag är.
Vad har livet gett mig? Hur mycket till finns det kvar?
Vad är livet? Är det enkelheten i vardagen som är livet? Ja, jag tror det. I min värld o i mina tankar finns det inget ideal som kan mäta sig med vardagens kärlek. Inga saker som kan uppväga. Inga resor som kan ta bort det faktum att här o nu är det riktiga livet. Ingen kan uppväga det som är jag. När jag dör - då finns ingen som kan ta min plats. O jag tycker inte det är sorgligt - jag tycker det är jäkligt fantastiskt! Att bara jag är JAG. Att jag är fantastisk - unik och speciell! Att ingen annan kan fylla tomrummet efter mig på exakt samma vis. Tänk hur unik jag är då!?
Tänk alla dagar vi ges, alla stunder vi har tillsammans med andra människor. PANG! där försvann en sekund - kommer aldrig igen! PANG! en till o en till o en till...
O så gråter vi. Så skrattar vi. Vi är arga. Ibland är vi arga på livet. Det får vi vara. Livet är piss ibland - gör inte som vi vill. Följer inte våra givna mål o önskningar.
Men jag håller kanske upp en fasad ibland men jag tror i min enfald att jag är bättre än en del andra på att låta fasaden lysa igenom. Att jag vågar visa mitt hjärtas röst.
Jag låtsas inte vara lycklig, jag ÄR lycklig. Jag kan ha svackor - vem kan inte det som är mänsklig? Men i grund o botten är jag lycklig. Jag bygger inte upp en lögn - jag bara är. Sån e jag, take it or leave it!
I dag är jag skittrött. Så när ni ser mig där ute på "byn" förfasas inte över mina hemska mysbrallor o min noppriga fleecetröja - det är MITT liv. O i dag är livet just så - ett gäspande mysbyxliv;)
Kram <3
Ta hand om varandra o skit i normerna - va dig själv ingen annan kan vara det åt dig!
Ibland kommer frågor upp i ens tankar, frågor som man inte vill ha, frågor som man inte vill svara på.
Stöter bort, glömmer. Varför svara när det inte finns något svar där?
Livet är härligt, jo men visst. Sorg är också livet, tårar likaså. Och saknad också. Glädje är livet, skratt som ekar i ett allt för tyst sinne. Kramar som värmer, blickar som kyler. Närhet som ger trygghet, närhet som är påträngande.
Livet...ja vad är livet då?
Saknad, glädje, skratt o tårar? Livet?
Jag älskar att leva. Älskar det livet gett mig. Kan vara bitter ibland - det hör kanske till? Kan missunna andra, jag vet det - förlåt...
Jag retar upp folk, mitt sätt att vara retar kanske normen där jag inte passar in - aldrig passat in. Jag kör mitt race - du är välkommen att haka på. Men jag förändrar mig inte - det här är JAG! Jag är den jag är - jag lever!
Inte ska man gråta - varför inte då? Om jag vill gråta gör jag väl det? Jag skrattar för högt, vassego! det bjuder jag på, för jag är den här, det här är jag!
Visst vore det enkelt att anpassa sig, att vara en del av allt som man ska? Vore det inte så mycket bättre kan tyckas? Nä, då bleknar jag. Mina avtryck spolas bort o JAG finns inte mer. Så jag gör min grej, jag fortsätter...jag ÄR!
Jag står nära mina känslor, det är sån jag är.
Vad har livet gett mig? Hur mycket till finns det kvar?
Vad är livet? Är det enkelheten i vardagen som är livet? Ja, jag tror det. I min värld o i mina tankar finns det inget ideal som kan mäta sig med vardagens kärlek. Inga saker som kan uppväga. Inga resor som kan ta bort det faktum att här o nu är det riktiga livet. Ingen kan uppväga det som är jag. När jag dör - då finns ingen som kan ta min plats. O jag tycker inte det är sorgligt - jag tycker det är jäkligt fantastiskt! Att bara jag är JAG. Att jag är fantastisk - unik och speciell! Att ingen annan kan fylla tomrummet efter mig på exakt samma vis. Tänk hur unik jag är då!?
Tänk alla dagar vi ges, alla stunder vi har tillsammans med andra människor. PANG! där försvann en sekund - kommer aldrig igen! PANG! en till o en till o en till...
O så gråter vi. Så skrattar vi. Vi är arga. Ibland är vi arga på livet. Det får vi vara. Livet är piss ibland - gör inte som vi vill. Följer inte våra givna mål o önskningar.
Men jag håller kanske upp en fasad ibland men jag tror i min enfald att jag är bättre än en del andra på att låta fasaden lysa igenom. Att jag vågar visa mitt hjärtas röst.
Jag låtsas inte vara lycklig, jag ÄR lycklig. Jag kan ha svackor - vem kan inte det som är mänsklig? Men i grund o botten är jag lycklig. Jag bygger inte upp en lögn - jag bara är. Sån e jag, take it or leave it!
I dag är jag skittrött. Så när ni ser mig där ute på "byn" förfasas inte över mina hemska mysbrallor o min noppriga fleecetröja - det är MITT liv. O i dag är livet just så - ett gäspande mysbyxliv;)
Kram <3
Ta hand om varandra o skit i normerna - va dig själv ingen annan kan vara det åt dig!
