Förlåt
Jag vet att det finns dom som tycker jag borde höra av mig mer.
Förlåt...
Jag vet att jag inte alltid lyckas säga i ord hur jag känner. Jag vill, tro inte annat.
Men den sk styrka jag byggt upp i mig är ibland till min nackdel.
Min stolthet har stått i vägen för mig många ggr, så även nu.
När jag vet att det jag har att säga ändå inte blir rätt. När det jag känner misstolkas.
När personer i min närhet tror att jag är på ett sätt jag inte är. Jag är inte ute efter något mer än värme och omtanke. Jag kräver ingenting. Jag älskar er...
Men det blir så fel just nu.
Jag behöver er...
Orken är snart slut och jag ber om ursäkt om mina handlingar blir fel, om jag glömmer bort att visa vad jag känner i mitt hjärta...
Älskar Er...
En del tror att jag är den där ständigt glada. Jag är mänsklig, vad tror ni?
Jag gör fel, jag är mänsklig. Jag gör många misstag. Jag gråter precis som vem som helst. Jag har bara så jäkla svårt att sträcka ut handen o ta emot...har mycket lättare att svälja, le och vara stark...
Jag står kvar...hoppas ni gör det med.
Jag önskar ni accepterar att livet är tufft ibland. Att kanske är det just så...kanske är det faktiskt inte så att jag på något sätt försöker visa irritation. Utan att jag faktiskt bara lever just nu. Att just nu ÄR det livet i sitt hårdaste skal.
Jag älskar Er!
Glöm inte det...jag älskar Er helt och fullt ur djupet av mitt hjärta!
Förlåt...
Jag vet att jag inte alltid lyckas säga i ord hur jag känner. Jag vill, tro inte annat.
Men den sk styrka jag byggt upp i mig är ibland till min nackdel.
Min stolthet har stått i vägen för mig många ggr, så även nu.
När jag vet att det jag har att säga ändå inte blir rätt. När det jag känner misstolkas.
När personer i min närhet tror att jag är på ett sätt jag inte är. Jag är inte ute efter något mer än värme och omtanke. Jag kräver ingenting. Jag älskar er...
Men det blir så fel just nu.
Jag behöver er...
Orken är snart slut och jag ber om ursäkt om mina handlingar blir fel, om jag glömmer bort att visa vad jag känner i mitt hjärta...
Älskar Er...
En del tror att jag är den där ständigt glada. Jag är mänsklig, vad tror ni?
Jag gör fel, jag är mänsklig. Jag gör många misstag. Jag gråter precis som vem som helst. Jag har bara så jäkla svårt att sträcka ut handen o ta emot...har mycket lättare att svälja, le och vara stark...
Jag står kvar...hoppas ni gör det med.
Jag önskar ni accepterar att livet är tufft ibland. Att kanske är det just så...kanske är det faktiskt inte så att jag på något sätt försöker visa irritation. Utan att jag faktiskt bara lever just nu. Att just nu ÄR det livet i sitt hårdaste skal.
Jag älskar Er!
Glöm inte det...jag älskar Er helt och fullt ur djupet av mitt hjärta!
