Jag är en sån...
som saknar i tysthet.
Förvånar det Er? Ja, jag menar jag är ju så glad, så pratsam, så öppen o så... Ja, ni fattar ;)
Nä, jag kan stänga inne ganska mycket faktiskt.
Ibland för att jag har svårt att släppa inpå folk, ibland för att det känns privat, ibland för rädsla
att bli sårad o ibland för att det blir så för att livet ser ut så just då.
Kanske har jag gjort det nu, jag vet inte.
Vet inte heller om jag ska försöka förklara, för hur förklarar man ngt man inte vet?
Men jag saknar...det VET jag...
Jag avskyr när saker lämnas halvfärdiga, halvavklarade eller vad man nu vill kalla det.
Skulle så enkelt kunna bara säga förlåt.
Men hur säger man ett äkta förlåt när man inte vet vad som blev fel?
Hur hanterar man det? Då kan det ju omöjligt bli äkta eller???
Hur som - jag saknar...svårare än så är det inte...
Jag överlever, livet rullar på, det är ingen fara med mig, inte så det bränner hål,
men ledsen kan man ju bli av det ändå FAST man mår bra menar jag...men jo, jag saknar det gör jag...
Förvånar det Er? Ja, jag menar jag är ju så glad, så pratsam, så öppen o så... Ja, ni fattar ;)
Nä, jag kan stänga inne ganska mycket faktiskt.
Ibland för att jag har svårt att släppa inpå folk, ibland för att det känns privat, ibland för rädsla
att bli sårad o ibland för att det blir så för att livet ser ut så just då.
Kanske har jag gjort det nu, jag vet inte.
Vet inte heller om jag ska försöka förklara, för hur förklarar man ngt man inte vet?
Men jag saknar...det VET jag...
Jag avskyr när saker lämnas halvfärdiga, halvavklarade eller vad man nu vill kalla det.
Skulle så enkelt kunna bara säga förlåt.
Men hur säger man ett äkta förlåt när man inte vet vad som blev fel?
Hur hanterar man det? Då kan det ju omöjligt bli äkta eller???
Hur som - jag saknar...svårare än så är det inte...
Jag överlever, livet rullar på, det är ingen fara med mig, inte så det bränner hål,
men ledsen kan man ju bli av det ändå FAST man mår bra menar jag...men jo, jag saknar det gör jag...
