Jag är unik!
En tanke slog mig. Jag borde nog vara lite deppig egentligen...men - DET ÄR JAG INTE!!! :D
Nä, för jag TÄNKER inte vara det! HA!
Men egentligen borde jag nog det enligt det "sunda" tankesättet? Jag menar HUR kul har man egentligen när man byter femtielva bajsblöjor om dagen, man inte har fått nått jobb ännu o det är snorhalt ute så man knappt vågar gå ens till brevlådan??? Men nä, jag mår BRA ändå!
För helt ärligt så skulle jag ju inte må bättre om jag deppade ihop, jag skulle snarare bara söka medömkan och sitta o tycka synd om mig själv. Men vet ni? Det ÄR inte synd om mig! Jag är en av världens rikaste. Jag har en underbar man att dela livet med (som dessutom får mig att skratta varje dag) jag har tre underbara friska döttrar som ger mig så mkt kärlek, jag har tak över huvudet, jag har vänner som ställer upp o finns där utan att kräva något, jag har en familj som jag får älska o som älskar mig. Jag har ALLT egentligen! Bara på ett sätt som skiljer sig från en del andra. Men vem vill vara som alla andra? Inte jag i alla fall ;)
Jag ser på framtiden med ljus och hopp. Jag VET att allt ordnar sig - det har det ju alltid gjort?
Om jag gav upp, om jag såg alla svårigheter - DÅ skulle jag säkert må dåligt. Men vem gör inte det? Klart man mår dåligt om man bara ser problem i möjligheter istället för möjligheter i problem.
JAG mår bra - JAG lever o LIVET ÄR HÄRLIGT!
Jag säger detta för att det ÄR så, jag KÄNNER så. I morgon är en annan dag - full av möjligheter som bara väntar på mig.
Jag är ÖVERTYGAD om att man själv bestämmer sitt livöde, man måste bara veta HUR man gör och sedan tacka för allt man HAR - inte det man INTE har!
För ser man allt man INTE har så blir livet en kamp. O jag vill i vilket fall inte leva så. Jag är unik, jag är speciell, jag är fantastisk o jag är jag - det finns INGEN annan av mig! Tänk hur otroligt STORT det är!!!
Nä, för jag TÄNKER inte vara det! HA!
Men egentligen borde jag nog det enligt det "sunda" tankesättet? Jag menar HUR kul har man egentligen när man byter femtielva bajsblöjor om dagen, man inte har fått nått jobb ännu o det är snorhalt ute så man knappt vågar gå ens till brevlådan??? Men nä, jag mår BRA ändå!
För helt ärligt så skulle jag ju inte må bättre om jag deppade ihop, jag skulle snarare bara söka medömkan och sitta o tycka synd om mig själv. Men vet ni? Det ÄR inte synd om mig! Jag är en av världens rikaste. Jag har en underbar man att dela livet med (som dessutom får mig att skratta varje dag) jag har tre underbara friska döttrar som ger mig så mkt kärlek, jag har tak över huvudet, jag har vänner som ställer upp o finns där utan att kräva något, jag har en familj som jag får älska o som älskar mig. Jag har ALLT egentligen! Bara på ett sätt som skiljer sig från en del andra. Men vem vill vara som alla andra? Inte jag i alla fall ;)
Jag ser på framtiden med ljus och hopp. Jag VET att allt ordnar sig - det har det ju alltid gjort?
Om jag gav upp, om jag såg alla svårigheter - DÅ skulle jag säkert må dåligt. Men vem gör inte det? Klart man mår dåligt om man bara ser problem i möjligheter istället för möjligheter i problem.
JAG mår bra - JAG lever o LIVET ÄR HÄRLIGT!
Jag säger detta för att det ÄR så, jag KÄNNER så. I morgon är en annan dag - full av möjligheter som bara väntar på mig.
Jag är ÖVERTYGAD om att man själv bestämmer sitt livöde, man måste bara veta HUR man gör och sedan tacka för allt man HAR - inte det man INTE har!
För ser man allt man INTE har så blir livet en kamp. O jag vill i vilket fall inte leva så. Jag är unik, jag är speciell, jag är fantastisk o jag är jag - det finns INGEN annan av mig! Tänk hur otroligt STORT det är!!!
