Tre prinsessor och vi andra...

"DET ORDNAR SIG"

TACK

Publicerad 2011-05-06 13:17:03 i Allmänt,

Mina ungar är dom finaste som finns. Totalt fantastiska, totalt galna, totalt sjövilda, totalt omöjliga - och så unika. Dom är de dom är för att dom FÅR. Dom VET att det är ok att visa sina känslor. Ibland driver dom mig till vansinne, ibland får dom mig att le, ibland får dom mig att gråta, ibland får dom mig att skratta, ibland får dom mig att sucka, ibland får dom mig att explodera.
Jag älskar dom såklart, men jag skulle ljuga om jag inte erkände mig besegrad ibland.
Dom är så nära sina känslor alla mina flickor. Lika mycket som dom kan bli arga, kan dom skratta. Gränsen däremellan är hårfin och skiftningarna här hemma är många.
Det är väldigt spännande att få gåvan att dela huset med tre unika små personer som är så lika och så olika. Så unika. Det är så jäkla häftigt att få äran att följa deras livsresa. Jag är så tacksam att just jag blev utvald att bli DERAS mamma!
Att just lilla jag ingick i planen när deras liv skapades. Jag förundras över hur man kan ta sina barn som en självklarhet. Jag har inte valt dom, dom har valt MIG. Och man borde tacka varje dag man får tillbringa med dessa kloka människor. Så mycket visdom som vilar i deras varma hjärtan...

Mina barn är inte perfekta på något vis, dom är snarare helt enkelt jäkligt mänskliga. Dom behöver inte stöpas i någon form för att passa in. Dom behöver kärlek och insikten att man kommer långt med omtanke och mänsklig värme. Dom behöver mig just nu. Men en dag står dom på egna ben. En dag behöver dom inte mig på barns villkorslösa sätt längre. Jag är medveten om att jag bara har dom till låns. Att jag ska uppskatta varje liten dag jag får dela med dessa flickor.
En dag får jag lära om, en dag är jag inte längre en mamma som behöver ta hand om mina barn på samma sätt som nu. En dag är jag där när deras hjärta brister av obesvarad kärlek. En dag är jag mamman som håller min dotters hand när hon gråter av hopplöshet snarare än av ett skrapat sommarknä.
Dom kommer inte behöva mig som nu, men jag kommer behöva dom. Jag kommer gråta av saknad den dagen mitt hus ekar tomt. Mitt hus kommer påminna mig om alla minnen, deras kramar när dom kommer hem kommer påminna mig om att jag är en mamma nu o för alltid...
Mina barn är mitt livs gåva...ingen kan ta det ifrån mig...

Människor kan säga vad dom vill, kan tycka vad dom vill. Men mina flickor är lika mänskliga som vem som helst. Och vad ni än tror så gör dom så gott dom kan, vad kan man mer begära av en människa?
Total perfektionism är skrämmande och tråkigt. Så älskade ungar: Ni är mina andetag, mina hjärtslag, mina salta tårar och mitt bubblande skratt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sandra

3-barnsmamma bosatt i mörka småland. Älskar livet i dess enkelhet, men har många tankar och funderingar! Skiter i om jag trampar någon på tårna - då får dom blåsa på det onda o traska vidare! I december 2010 gjorde jag en gastric by pass operation och därmed började min livs resa - och nu är jag 68 kg lättare :D Om det och en hel massa funderingar o livet i allmänhet klottrar jag här på bloggen. Jag står på mig, sticker ut och tycker och tänker en hel massa... Välkommen!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela