Nämen oj då, vilken miss!
Jisses, jag hade ju helt MISSAT att skriva om mammas katt ju! Fick helt för mig att jag berättat för Er! Ni måste ju undrat över förra inlägget då ju. Pinsamt :(
Jaja, hur som. Mamma hade en jättefin norsk skogskatt vid namn Beatrice, kallades Bea. Hon var 11½ år och har varit jättepigg tills för ca en vecka sedan. Mamma har iofs kännt någon knöl på henne och varit hos veterinärer ang detta. Det var tumörer, men inget hon led av men som vet sa kan det där ändra sig fort. Vilket det nu gjorde. I måndags slutade hon äta och sen i lördags kväll/natt slutade hennes bakde fungera så hon hasade sig fram. Mamma hade egentligen tänkt åka till vet som i dag, men i går skrek Bea i förtvivlan och av smärta. Efter samtal till jourvet utan resultat bestämde sig mamma för att en nära bekant fick avsluta Beas liv med geväret. Att lida och plågas som hon är inte humant. Så i går kväll var så äntligen hennes lidande över och nu sover hon gott. Kelar säkert med husse i himlen. Jag tror han stod där och väntade på sin älskade Bea.
Nu är du inte ensam Christer <3
