Smycka graven och säga adjö
I dag har varit lite jobbig för Thelma. Jag tror döden blev så påtaglig för henne iom att mormors katt somnade in i går (Varför säger man "somnade in" egentligen? Det är ju skithemskt, tänk ur en 5-årings perspektiv! Hur ska dom våga sova då? Nä, fy så otäckt! Jag säger då inte så till mina barn, jaja bara en parentes)
Hon pratade mycket om det här i morse innan vi skulle till dagis. Och hon hade pratat en hel del på dagis med. Dom hade utedag i dag så då hade dom gjort en fin bukett till lilla Bea (mormors katt) och bundit i hop den med fint glittrigt band <3
Så när vi kom hem här efter dagis gick jag och Thelma till Beas grav och la dit hennes fina bukett och läste "Gud som haver" Det var en fin stund och jag tror det var något Thelma verkligen behövde. Att få känna att hon sagt adjö "på riktigt" och att nu tar Gud över vakandet över mormors kisse.
En ledsen liten tjej
Fina buketten <3
