Vilken PÄRS!
Ja, jisses vilken pärs jag upplevt!
Ja det var nått skumt som hände med min kropp. Jag trodde förlossningen startade med nån form av magsjuka. (Är tydlien rätt vanligt) O nåt konstigt var det för sjuk är bara förnamnet på det jag varit.
Sen i måndags har jag o lilla Vinga legat på isolering inne på infektionsavd på Växjö lasarett.
Ja, som sagt så var jag ju dålig i magen måndag kväll förra veckan o så hela tisdagen. Vinga föddes på natten mellan tisdag o onsdag o på onsdagen var jag rätt ok i magen. Så på torsdagen kände jag mig lite illamående igen o d körde i magen, men nykär i min lilla bebis o fokuserad på bebislycka så kände jag att nä, d går nog om snart. Men nä! Åkte hem från bb på fredagen o kämpade under helgen. Fick springa på toa hela tiden o jag fick inte i mig nån mat alls.
O så att amma på det blev väl för mkt för i måndags kunde jag inte behålla nånting, inte ens vatten O nu hade jag ju varit lös i magen i så gott som en vecka. Grå o insjunken var jag tydligen.
Helt slut o började skaka o kände mig svimfärdig så vi åkte ner till vårdcentralen. Dom skickade genast in mig till sjukhuset.
Där kopplades vätskedropp o jag minns allt bara som i ett töcken för jag var helt slut o bara sov. Stefan la Vinga hos mig så jag kunde amma, men d var allt jag orkade. Efter åtskilliga timmar på akuten fick jag så komma upp på infektionsavd. Vätske o näringsdropp kopplas o d har jag legat med enda tills i dag. Kan fortfarande inte äta, men har faktiskt fått i mig nån sked kräm så d är nog på väg att vända.
Jag skulle fått åka hem i går men då kräktes jag i massor, urk, så då fick jag stanna. Under den här veckan har jag i princip bara sovit o ammat.
Jag kan lova att så dålig som jag varit så önskar jag inte ens min värsta ovän att må.
Men i dag fick vi komma hem till familjen, jag o lillan!
Nu ska jag försöka komma på fötter o börja kunna äta. Om jag inte skriver så mkt här så vet ni varför, jag e rätt trött ännu. Kram på Er!
Ja det var nått skumt som hände med min kropp. Jag trodde förlossningen startade med nån form av magsjuka. (Är tydlien rätt vanligt) O nåt konstigt var det för sjuk är bara förnamnet på det jag varit.
Sen i måndags har jag o lilla Vinga legat på isolering inne på infektionsavd på Växjö lasarett.
Ja, som sagt så var jag ju dålig i magen måndag kväll förra veckan o så hela tisdagen. Vinga föddes på natten mellan tisdag o onsdag o på onsdagen var jag rätt ok i magen. Så på torsdagen kände jag mig lite illamående igen o d körde i magen, men nykär i min lilla bebis o fokuserad på bebislycka så kände jag att nä, d går nog om snart. Men nä! Åkte hem från bb på fredagen o kämpade under helgen. Fick springa på toa hela tiden o jag fick inte i mig nån mat alls.
O så att amma på det blev väl för mkt för i måndags kunde jag inte behålla nånting, inte ens vatten O nu hade jag ju varit lös i magen i så gott som en vecka. Grå o insjunken var jag tydligen.
Helt slut o började skaka o kände mig svimfärdig så vi åkte ner till vårdcentralen. Dom skickade genast in mig till sjukhuset.
Där kopplades vätskedropp o jag minns allt bara som i ett töcken för jag var helt slut o bara sov. Stefan la Vinga hos mig så jag kunde amma, men d var allt jag orkade. Efter åtskilliga timmar på akuten fick jag så komma upp på infektionsavd. Vätske o näringsdropp kopplas o d har jag legat med enda tills i dag. Kan fortfarande inte äta, men har faktiskt fått i mig nån sked kräm så d är nog på väg att vända.
Jag skulle fått åka hem i går men då kräktes jag i massor, urk, så då fick jag stanna. Under den här veckan har jag i princip bara sovit o ammat.
Jag kan lova att så dålig som jag varit så önskar jag inte ens min värsta ovän att må.
Men i dag fick vi komma hem till familjen, jag o lillan!
Nu ska jag försöka komma på fötter o börja kunna äta. Om jag inte skriver så mkt här så vet ni varför, jag e rätt trött ännu. Kram på Er!
