Tre prinsessor och vi andra...

"DET ORDNAR SIG"

Facebook fenomenet

Publicerad 2012-12-03 11:00:27 i Allmänt,

Jahopp. Jag är ju en av alla dessa facebookare då. Egentligen tror jag ingen vet varför behovet av facebook ÄR så stort? Jo, att vi alla har bekräftelsebehov är väl redan känt o kanske är det just där vårt behov kommer in? Det är vad JAG tänker o tror i allafall. För ingenstans som på facebook kan man väl gnälla så, berömma sig själv o andra, ge o ta osv osv.
Jag gillar faktiskt facebook, i all sin råa enkelhet o komplicerade baksida. Det förenklar o försvårar.
Som nu tex. En facebookvän till mig ville sälja sitt marsvin o skrev detta på sin status. O eftersom jag själv har två marsvin OCH är hyfsat påläst om dessa djur ifrågasatte jag om den var ensam. Fick som svar att ja, den var ensam nu men de hade varit två men den verkade gladare nu som ensam. O eftersom det är lag på att ha minst två marsvin (de är flockdjur) påpekade jag detta lite snällt att de kanske ska försöka sälja till ågon som redan har en hane innan o behöver sällskap? Tjipp tjopp så var man bortplockad som vän, haha. Haha, ja inte blir jag sur. Tycker snarare att det är skönt om någon inte klarar ärlighet så kan dom så gärna få plocka bort mig. Men jag lider dock med folks slit o släng tänk över levande varelser för att de är för dumma för att fatta att djuret dom har inte pratar samma språk som vi människor, men men det är ett annat kapitel...
Tillbaka till facebook.
Varje morgon när jag går in på facebook möts man av en hel hög m fraser som "godmorgon" o så en hel uppdatering om vädret o så. Ibland ler jag o skriver likadant, ibland suckar jag o loggar ut. Det är väl så de flesta av oss fungerar eller? Vi har olika toleransnivå beronde på yttre o inre omständigheter.
 
Jag använder mig nog en hel del av ironi på facebook. Dumt ibland eftersom en del inte förstår det o tar väldigt illa vid sig. Det ber jag om ursäkt för men samtidigt känner jag att jag tänker ju inte förändra mitt sätt att vara i verkligheten på facebook? Jag är en ganska ironisk o brutalt ärlig människa - take it or leave it lixom ;)
 
Men vad är det då som gör att vi lägger ner all denna tid o energi på facebook? Är det inbillad omtanke, äkta omtanke, bekräftelsebehov eller något annat?
Jag är skitglad att facebook finns! Finns mängder av människor som jag aldrig hade hållt kontakten med om det inte vore för facebook! Skithärligt ju :)
Sen finns de dem som man har som vänner men inte pratar med nått vidare, men det finns möjlighet att göra det om man vill - det är väl lite tanken m facebook: Vänskap på sina egna villkor?
Sen tar ju en del sakerna lite väl ordagrant o då kan det ju bli lite fel, särskilt om man är som jag då när man skämtar lite o så.
Men att inte ha facebook är att stå lite utanför i vårt samhälle just nu, det tror jag många kan se.
 
Det som är lite kul tycker jag är att så många gnäller på att så många skriver oviktiga saker. Typ "Godmorgon, solen skiner!" Haha, ja vissa dagar kan jag väl oxå sucka när jag läser det för femhundafetioelfte gången. Men det fina m facebook är att man faktiskt har ett val. Man kan välja bort uppdateringar, amn kan scrolla förbi o man kan välja att lägga sin energi på nåns status o gå o slösa bort dyrbar positivitet på negativitet;)
Velet är fritt! Men ingen kan ju egentligen gnälla på att man själv VALT att läsa nån annans status eller?
Eller hur tänker ni om facebook?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sandra

3-barnsmamma bosatt i mörka småland. Älskar livet i dess enkelhet, men har många tankar och funderingar! Skiter i om jag trampar någon på tårna - då får dom blåsa på det onda o traska vidare! I december 2010 gjorde jag en gastric by pass operation och därmed började min livs resa - och nu är jag 68 kg lättare :D Om det och en hel massa funderingar o livet i allmänhet klottrar jag här på bloggen. Jag står på mig, sticker ut och tycker och tänker en hel massa... Välkommen!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela