Vart tog vardagsrespekten vägen?
Sitter här och funderar lite. På Facebook kom denna fråga upp:
Vad tror ni det beror på att vi är otrevligare och mer missunnsamma i dag? Jag tror inte att det bara handlar om avundsjuka. Jag tror det handlarom rädsla att vara beroende av någon annan och då är det bättre att verka tuff och onåbar. Eller?
Näthatet växer och det blir mer vanligt att "sänka" andra än att "lyfta". Varför är det så? (Det var sidan Malou von Sivers- Efter Tio som ställde frågan)
Det är en väldigt intressant fråga tycker jag och den bör absolut lyftas fram. Samtidigt skulle jag vilja omformulera frågan lite... Skulle nog snarare vilja fråga: "Nu för tiden är det mer vanligt att "sänka" andra än att "lyfta", varför har det blivit så?"
Ser ni skillnaden där? För är det inte så (eller jag kanske lever i en bitterbubbla eftersom jag reflekterar så här?) att det blivit så överlag? ÄR vi inte otrevligare mot varandra nu för tiden än man var förr? Vart har respekten tagit vägen? Ödmjukheten? Unnsamheten? Varför har det blivit så fruktansvärt att se andra lyckas och vara lyckliga? Varför måste vi hitta fel på varandra, eller spela ett spel för att passa in? (Ja, det relaterar lite till ett tidigare inlägg jag skrev "Ni kan köra upp er fasad i röven!") Vad är det som gjort detta? Varför är vi så himla rädda för att vara sårbara i dag?
Det räcker att gå ner på vilken skola som helst och stå och titta/lyssna en liten stund på hur våra barn beter sig mot varandra både fysiskt och verbalt! Helt sanslöst! Hade mina barn kommit hem med ett sånt vidigt språk hade jag öst in tvål i käften på dem (nä, det ÄR bildligt talat - men ALLVARLIGT?) Småungar som kallar varandra "Hora", "Idiot", "Cp-unge" osv osv...
Men kolla bara på en sån enkel sak som bordsskick! DET är något som får mig att tappa hakan både en o två ggr. Ungar som kladdar (för att ingen LÄRT dem annat), fraser som: Få hit mjölken! eller så detta vidriga: Ungar som reser sig o går utan att ta bort tallriken eller tacka för maten! Asså allvarligt!? HAR folk det så här hemma? Är vi nån förlegad familj som KRÄVER att våra barn äter tillsammans med oss (HELA familjen, 99% av dagarna) kräver att våra barn säger : Kan jag be och få mjölken? Kräver att de tar av sin tallrik, sätter in dem i diskmaskinen och TACKAR för maten? Är vi helt hemska för att vi tycker att hyfs och respekt för varandra går hand i hand genom hela vardagen? Man tackar, man ber trevligt, man respekterar varandra! Hur svårt ÄR det egentligen att ge sina barn den respekt det tar för att ge dom verktyg att bli TREVLIGA?
Orkar vi inte? Har vi inte tid, eller vad är det som händer?
Min farfar var av den riktigt gamla generationen (skulle varit 102 år om han levt) Han var en riktig principernas man. Ibland tyckte man kanske det var "lite väl" Men farbrorn hade ju rätt! Varför ska man göra fel, inte våga säga ifrån för att man tycker det är "skämmigt" tex? Klart som f*n att man håller upp dörren till någon! Klart man hjälper någon med barnvagnen om den behöver. Ett leende mot en annan människa i dag anses som konstigt? Jag ler för jäkla mkt, det vet jag. Men jag vill inte omges av surskallar o då får man väl bidra till motsatsen så gott man kan;)
Nä, men åter till frågan vad det är som gör att vi blivit så mkt mer otrevliga o "ohyfsade" i dagens samhälle?
Vi behöver inte vara trevliga. Kan det vara så? Vi är likvärdiga till stor del på ett annat sätt än det var förr. Vi är inte beroende av varandra på samma sätt som tidigare.
Vi behöver inte varandra för att överleva längre. (Tror vi i allafall)
Vad tror ni det beror på att vi är otrevligare och mer missunnsamma i dag? Jag tror inte att det bara handlar om avundsjuka. Jag tror det handlarom rädsla att vara beroende av någon annan och då är det bättre att verka tuff och onåbar. Eller?
Jag vill iallafall sprida leenden hellre än gråtande hjärtan!
Så mitt råd: Lär er hyfs, var trevliga i vardagen o sluta vara sånna surskallar ;)
Puss <3
