Feminism, är det så jäkla bra egentligen?
En lat söndag

Vi ska egentligen ingenting, men vi ska ändå ta för oss?
Vintern är här :)
Facebook fenomenet
Drömmen om bohemmamman
Alltså INTE resa jorden runt, bli miljonär lr liknande. Nä, helt i vardagen med jobb, familj osv.
Smurfar o önskan om att vara hemma

Konstgjord andning?
Jag har inte glömt bort er, jag har bara levt lite ;)

Vart tog vardagsrespekten vägen?
Vad tror ni det beror på att vi är otrevligare och mer missunnsamma i dag? Jag tror inte att det bara handlar om avundsjuka. Jag tror det handlarom rädsla att vara beroende av någon annan och då är det bättre att verka tuff och onåbar. Eller?

En vanlig torsdag på en speciell dag

Mannen har fått nytt jobb!

Det här med barndom
:D Jadå hon slutade sura rätt snabbt och satte igång att bygga en koja med lillasyster istället. Men jag tyckte det var rätt charmigt sätt för henne att hitta rätt med ordet "barndom".

Ni kan köra upp er fasad i röven!
Ledig dag

Min bibel

Älskade döttrar <3
Kommer du ihåg den?
Det känns så skönt och komma hem
För när du ser mig, blir du lycklig
Om du känner dig ensam, öppna dig då
Dela med dig av känslan, jag kan nog förstå
Om ditt hjärta slår, kommer jag vara med dig vännen vart du än går.
Om ditt hjärta slår, kommer jag känna av din själ vart jag än går.
Vart jag än går, vart du än går"

Då är bitchiga mamman i farten igen

Nämen oj då, vilken miss!

Smycka graven och säga adjö


På med fågeldräkten!

Bläddrar mig igenom natten med en dos av livet - i dess äkthet!

Leker "duckface"???

Halloweenutstyrsel
Mat är gott!

Nä jag ångrar mig inte!
Jag kanske har en syn på detta som retar en del, men jag kan ju bara tala ut ifån vad JAG känner o tycker. Finns ju inga rätt eller fel.
Men att gå ner 68 kg är inte bara tur, det är ett arbete bakom oxå. O framförallt är jag så glad att jag tänkte på min hälsa o gjorde den här op. För min egen skull! För jojjobantning som jag hållt på med, o som tyvärr många gör som kraftigt överviktiga - är inte hälsosamt. Kroppen tar stryk o psyket tar stryk.
Så nä, jag ångrar mig inte ett smack! O om någon frågar mig ang en sån op svarar jag: GÖR DET! Men självklart ska man vara noga o kolla upp sjukhuset där man ska göra det, för det finns bättre o sämre. Jag väntade 2½ år på min op, men jag e så glad att jag gjorde det för dom är otroligt duktiga i Ljungby o jag har aldrig haft några problem. När jag gjorde operationen var jag fet, väldigt stor o ja tjock. Det var inte så, som många tror, att jag satt hela dagarna o åt eller åt fel hela tiden.Klart tusan jag inte åt rätt, men det är många fler faktorer som spelar in än "bara" mat och motion. En ond cirkel helt enkelt som skulle ta väldigt lång tid att förklara. Kanske gör det senare i ett annat inlägg.
Klart tusan att man inte är snyggast i världen naken kanske, men va fasen. Hade jag varit det ändå efter tre barn o en hel massa amning då? Kanske, kanske inte. Men jag är kvinna, o jag är förbannat vacker! För jag ser mänsklig ut! O helt ärligt skulle jag verkligen inte vilja se ut som en 20-åring med duckface, blonderat hår och botox lite här o var ;) Nä, jag ser hellre ut som en helt vanlig 33 årig trebarnsmamma som vissa dagar ser ut som "ojsan, har jag vaknat ännu eller rör jag på mig ändå?" och andra dagar är förbannat snygg! Ja, en helt vanlig tjej/kvinna/nästantant eller kalla det vad du vill. Utan operationen skulle jag inte orka på samma sätt. Jag skulle riskera min hälsa bara genom att gå ner i tvättstugan för kroppen tog stryk av minsta fysisk ansträngning. O tro mig, att kånka runt på 68kg övervikt ÄR skitjobbigt! Så ja, ha vilka tankar o fördomar ni vill - JAG ÅNGRAR MIG INTE!
Anställningsintervju, blodiga tankar och allmän uppdatering

Jag är förälskad - i mig själv!
Hmmm...flummande analyserande här bakom. Men jag förundras över oss människor o hur vi funkar (eller inte funkar ibland) Tänk hur olika vi reagerar på samma saker! Så avgörande våra tidigare minnen ändå är. Man tror att man glömmer, men jag är övertygad om att våra minnen lixom nästlar sig in. Gräver en djup gång in till vårt innersta. Gräver och gräver tills det hittar en bra plats att slå sig till ro på. Där gömmer det sig tills lockelsen får det att smyga ut till ytan igen, ta lite luft och återvända till sitt gömställe.
Vi tror att vi är individer som lärt oss av våra misstag. Men kanske är det så att vi ÄR våra misstag? För är det inte så att misstagen vi gör är de som gör oss till den vi är? Och då ÄR vi ju våra misstag. Våra misstag, våra fasor, våra tårar, men självklart våra skratt, våran lycka och våra stunder av tillfredsställelse är det som formar oss.
Men ändå kan jag bli så förvånad över hur vi tar till våra primitiva instinkter dagligen. Min är att analysera, väga av, kontrollera, ifrågasätta. Det gör jag, medvetet eller omedvetet, i princip dagligen. Jag bara är sån. Har nog alltid varit sån. Jag minns redan på dagis att jag kunde sitta och kolla på kompisarna länge och väl. Studera dom, fundera på varför dom gjorde som dom gjorde. Skumt? Ja, jag var nog en lite skum unge, haha. Men jag har alltid varit sådan. Har alltid skrämts o fascinerats av människor på precis samma gång.
Jag har tom blivit "dumpad" efter en dejt pga att han tyckte att "Du verkar jättetrevlig, men jag fixar inte dina analyserande ögon. Det känns som du ser rakt igenom mig!" Ja, vad säger man då? Ja, jag gör nästan det? Nä, man säger tack för maten, ha det bra o så analyserar man varför jag analyserar, hahaha
Men allvarligt. Tänk att en för mig enkel sak kan vara skittuff för någon annan. Kan få någon annan att tom må dåligt! Ett ord som sägs på ett sätt så det får det där minnet att krypa upp till ytan. Får klumpen i magen att komma. Men varför är vi människor då så definitiva? Vi måste vara så antingen eller. Antingen tycker man om eller oxå tycker man inte om. Man är antingen si eller så. Fast ingen ÄR si eller så. Alla är lite svävande ibland. Och så länge man inte accepterar det kommer man må skit! Man kommer fortsätta genom livet med en tvingande känsla. En känsla som får dig att skrapa fram minnen som du vill glömma. Är det så vi funkar? Är det därför så många kollapsar? För hur orkar man om alla minnen pockar på uppmärksamhet? Hur orkar man om man måste vara något man inte är?
Nä, jag älskas inte av alla, jag kanske tom avskys av vissa. Men vad spelar det för roll? I slutänden är det väl ändå jag som ska leva med mig? Så vad kan vara viktigare än att älska sig sjäv? Jag är tokförälskad i mig själv! Jag är knasig, på tok för ärlig, spexig, barnslig, grubblig, söt, trevlig och otrevlig, lycklig, trygg i mig själv, skitdeppig ibland, o jag älskar mig! Jag är så jäkla bäst för mig själv. O så är det med det. Inte enklare, inte svårare.
Men jag tror att om vi människor inte är ärliga mot oss själva - det är DÅ det går åt helvete helt enkelt!
Liten börjar bli stor :)
Ja jisses på söndag fyller vårt minsta lilla troll 3 år!!! Tiden går fööör fort. Men charmig o gullig o skitjobbig är hon vår lilla Vinga. Precis som det ska vara när man är tre år och vill kunna allt själv :)
Fick förfrågan om vad hon önskar sig så här kommer en liten blandad önskelista (Behöver självklart inte vara EXAKT den sorten lr det märket)
Microvågsugn Lego (önskar sig eget då hon snor storasyrrans hela tiden ;)
Väldigt kul att leka "Laga mat lekar" just nu
Likaså städlekar e kul!
Ja, det finns ju hur mkt som helst hon skulle vilja ha :) O hon blir ju glad för allt!
Just nu är det mkt lekande på rummet så sånt hon kan sitta o pyssla med är ju kul. Hon älskar Pussel. Skulle säkert gilla sånna där pärlplattor med större pärlor som finns. Vi är ju rätt pyssliga här hemma så sånt funkar alltid.
Favoritfigurerna just nu är: Smurfarna, SvampBob Fyrkant, Hello Kitty och prinsessor av alla de slag!
Vi kommer handla de sista presenterna på lördag, men hon kommer få ett dockhus o möbler o dockor till det oxå. Blir nog uppskattat ;)